1325
Bli medlem
Praktikplatser
WILPF IKFF internationellt
Peace Women Peace Women – IKFF:s internationella genusprojekt
Reaching Critical Will Reaching Critical Will – IKFF:s internationella nedrustningsprojekt

Pax et Libertas

Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet syftar till att i enlighet med Säkerhetsråds resolution 1325 tydliggöra vikten av kvinnors närvaro i säkerhetspolitiska sammanhang samt verkar för ett tydligt genusperspektiv på säkerhetspolitik. Vi bloggar för att öka transparensen och sprida information kring aktuella frågor som rör kvinnor, fred och säkerhet.

Konflikten i Libyen – en ny framtid för kvinnorna? Konflikten i Libyen – en ny framtid för kvinnorna?

Konflikten i Libyen blir allt mer intensiv och varje dag visar media nya rapporter om våld, förtryck och uppror. Rapporteringen kretsar mestadels kring de militära insatserna. Så var även fallet på förra veckans seminarium ”Libyen mot en ny framtid?” – men inte enbart. Det bjöds på en liten inblick i hur kvinnors organisering ser ut i Libyen idag.

Seminariet inleddes med att folkrättsexperten Ove Bring redde ut begreppen kring säkerhetsrådets resolution 1973 och gav ett folkrättsligt perspektiv på konflikten och Sveriges insats. Han pratade om ”responsibility to protect” (R2P) skyldigheten att skydda och resolution 1973:s starka uppmaning att skydda civila. Bring menade att den här resolutionen kan bli historisk som en markör för en potentiell global världspolitisk omställning till mänskliga rättigheter,speciellt med tanke på att stater som Ryssland och Kina gett sitt medgivande till interventionen och doktrinen bakom R2P. Anders Silwer, flygvapeninspektör för Försvarsmakten, talade om vad Sveriges faktiskt gör där nere och berättade att den svenska insatsen består bland annat av 8 JAS-plan och förband ur Nordic Battlegroup – och har en budget på 200 000 000 SEK.

Sist pratade Bitte Hammargren, Mellanösternkorrespondent på Svenska Dagbladet, som nyligen varit i Libyen. Hon pratade om sociala mediers betydelse för krigsjournalistiken och visade mobilkamerafilmer och bildspel från hennes resa till Libyen. De flesta människor som befinner sig i konfliktzoner kan med en enkel mobiltelefon bli ”barfotajournalister”.  Bland bilderna som visades från demonstrationer, rebeller och gator var kvinnor väldigt närvarande, exempelvis vid ledningen för nationella övergångsrådets pressavdelning. Att kvinnor blir aktörer i de processer som leder till fred är essentiellt och är själva kärnan i säkerhetsrådets resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet.

Efter seminariet fick jag en liten pratstund med Bitte Hammargren och passade på att fråga mer om kvinnorna i konfliktens Libyen. Hammargren sa att kvinnorörelsen i Libyen under Khaddafi inte varit så synlig, dels på grund av reglerad skolgång och det faktum att det varit förbjudet att etablera icke-statliga organisationer. Trots det ser man nu ett ”embryo av kvinnors organisering” och exempelvis arrangerades för någon vecka sedan en demonstration enbart av och för kvinnor i Bengazi. Vid andra tillfällen har kvinnor även setts demonstrera för att uppmärksamma Eman al-‘Obeidy, kvinnan som stormade in på en presskonferens i Tripoli och berättade för journalister att hon blivit våldtagen av Khaddafis säkerhetsstyrkor.

Konflikten i Libyen innebär som alla konflikt och post-konfliktzoner en ökad osäkerhet för kvinnor, med sexuellt våld och politisk marginalisering som vanliga effekter. IKFF uppmuntrar därför nyheterna om kvinnors synliga aktivitet i Libyen. Att stärka kvinnors aktörsskap, synliggöra kvinnors erfarenheter av krig och öka kvinnors deltagande i fredprocesser och återuppbyggnad är centrala för en mer jämställd utveckling av säkerhetspolitiken.

Av Nicole Bianchi

UD-expert om kvinnors organisering och hållbar utveckling UD-expert om kvinnors organisering och hållbar utveckling

Gerd Johnsson-Latham, UD-expert,
deltog på IKFF:s senaste Frukost för Fred och pratade om sitt arbete, kvinnors organisering och hållbar utveckling.

”Join them or beat them”

Gerd beskriver 70-talet som en tid då alla levde i tro om att man kunde förändra världen, med globala krafter skulle man nå långt. I detta skede bestämde sig Gerd för att ge sig in i det mansdominerade UD och på detta sätt försöka förändra organisationen inifrån – som hon säger ”join them or beat them”. Under sin tid på UD har hon arbetat med allt från biståndsfrågor och jämställdhet till hållbar utveckling, bland annat involverades hon med i jämställdhetsarbetet genom Pekingprocessen år 1995.

De gånger hon lyckats töja på de konventionella gränserna för vilka frågor som kan drivas och saker som kan sägas inom sitt arbete, känner sig Gerd extra stolt över. Under en tid på kansliet för hållbar utveckling – detta var innan Köpenhamnprocessen- fick hon exempelvis möjlighet att skriva en bok om ekologiska avtryck. Denna bok visade hon bland annat på hur män är i majoritet när det gäller att slösa koldioxid. Detta skapade stor medial uppmärksamhet, eftersom det enligt Gerd inte är ”uppskattat” att prata om män som förövare, ej heller om exempelvis mäns våld mot kvinnor.

Kvinnors organisering

Vad är då det bästa sättet att organisera sig idag, år 2011? Vad är skillnaden mellan kvinnors organisering idag jämfört med under 60- och 70-talen? Hur skall man arbeta för att förändra och påverka, och vilken betydelse har sociala medier? Dessa är några av de frågor som livligt diskuterades denna arla morgonstund. Som framkom organiserar sig unga idag på ett annat sätt än tidigare och har kanske tappat lite tilltro till egenvärdet med organisering i sig. Samhällets struktur är uppbyggd på individens eget ansvar och tilltron är svag till all slags organisering. Dagens gyllene politiska regel verkar också vara att inte staten skall blanda sig i, utan individen skall vara stark och klara sig själv. Vi måste kanske hitta en syntes där vi även plockar upp från gammalt – som Gerd säger kan vi inte stå emot klimathotet om vi inte agerar tillsammans.

Påverkansarbetet kan ske både inifrån och utifrån myndighets- och institutionsväggarna. För att icke-konventionella frågor ska få gehör och förbättras, är det viktigt att både det civila samhället och myndighetsarbetar engagerar sig. Lika viktigt är samspelet mellan dem. Civilsamhällets organisationer kan kanske upplevas ”gapiga” och radikala, men detta är nödvändigt för att inte budskapet skall mattas ner. Människor som arbetar för att påverka inifrån institutioner såsom UD har sedan möjlighet att ta till sig och använda civilsamhällets budskap, om än i en något mer light version.

Diskussionen utmynnar i att kvinnors organisering idag nog behöver en kombination av både kvinnorörelsens organisering på 60- och 70-talet och dagens användande av sociala medier som verktyg – vilket den demokratiska revolutionen i Arabvärlden är ett tydligt och lärorikt exempel på!

Av: Ingrid Hagström

The Whistleblower The Whistleblower

Under och efter nittiotalets krig på Balkan ökade det sexuellt utnyttjandet av kvinnor. Våldtäkt användes vapen i krigsföringen. Både i Bosnien och i Kosovo ökade antalet bordeller. Filmen ”The Whistleblower” fokuserar på en av årtiondets största skandaler inom det internationella samfundet; Förenta Nationernas fredsbevarande styrkor i Bosnien deltog i det systematiska utnyttjandet av kvinnor och barn som var offer för prostitution och trafficking.

Filmen ”the Whistleblower” är baserad på riktiga händelser och skildrar på ett annorlunda sätt efterkrigstidens Bosnien. Varför är den annorlunda? Jo, det är en action thriller som utgår ifrån kvinnors berättelser, erfarenheter och perspektiv.

IKFF:s internationella generalsekreterare Madeleine Rees gestaltas i filmen. Då filmen utspelar sig var hon chef för FN:s kommissarie för mänskliga rättigheters kontor i Bosnien. Rees var några av de ”whistleblowers”, på svenska ungefär tipsare eller informatörer, som vågade bryta tystnaden och ställa sig på de utsatta kvinnornas sida.

Långt efter att vapnen tystnar, kvarstår konsekvenserna av våldtäkt, sa Margot Wallström inför Säkerhetsrådet under en debatt om sexualiserat våld i krig. När man pratar om mäns våld mot kvinnor i krig och konflikt, tänker man kanske oftast att förövaren är en testosteronstinn stridande soldat, som indoktrinerats av militarism och en tillhörande maskulinitet – eller bara den kaotiska situationen. Men den bilden är väldigt ensidig och stämmer ofta inte överens med verkligheten. Förövarna kan lika gärna vara internationella biståndsarbetare och fredsbevarande personal.

Det är viktigt att komma ihåg att våld mot kvinnor är universellt. Det förekommer i alla grupper och samhällen – på båda sidorna av en konflikt. ”The Whistleblower” påminner oss om det faktumet.

Kolla in trailern här!

Av: Nicole Bianchi

Läs mer Läs mer