Maud Olofsson – en sommarschlager
30 Jun 2009:
När IKFF för några v
eckor sedan höll en paneldebatt med Europaparlamentariker i Stockholm häpnade vi då Centerpartiets talare Johan Pettersson citerade artisten Tommy Nilsson och sa; ”Jag tror på människan”. Det är alltför sällan som Tommy Nilsson citeras i seriösa säkerhetspolitiska sammanhang. Vi var övertygade om att det var en engångsföreteelse, men icke, trenden verka hålla i sig. Under sina dryga 40 minuter på scenen lyckades Maud citera inte mindre än tre ytterligare folkkära och klämkäcka artister; Tomas Ledin, Ted Gärdestad och Susanne Alfvengren. Vem vet, kanske har partiet en intern svensktopp, som de nu, steg för steg väljer att offentliggöra? Imorgon är det åter Politisk Allsång vid Donners plats. Vi känner spänd förväntan inför vad Centerpartiet och Maud då kommer att ta till för knep. Partiledaren gav oss visserligen en hint genom att ge ”heder till metall”, men vi vet inte. Spänningen är olidlig.
Nog om skönsång. Visst är det trevligt med gamla klassiker, men vi vill såklart höra politikerna prata säkerhetspolitik här i Almedalen. Maud talade visserligen en hel del om klimatfrågan som självklart har en tydlig koppling till internationell mänsklig säkerhet, men den kopplingen undvek hon att göra. Hon pratade också om kvinnors frånvaro i politiken och nämnde att Karin Söder var den första kvinnliga politiker att äntra scenen i Almedalen, året var 1979. Det må vara beundransvärt av Karin, men går ju inte att jämföra med IKFF:s damer som pratade politik på krigsfronten redan 1915. Ändå är vi såklart glada att feministen Maud har vaknat till liv. Nästa år kanske hon inte bara tycker att jämställdhet är bra för kvinnor (och mäns döttrar), utan också för män.
Liksom Björklund glömde Olofsson som sagt den internationella säkerhetspolitiken. Hon lyfte dock fram Gotland genom att tala om energi från och på ön. Ett tag kändes det som att hon pratade om Gotland som något så annorlunda, så frånskilt ”oss andra” att en lätt förvirring lämnades kvar i trötta och soldränkta huvuden; hör inte Gotland till Sverige? Hur är det nu igen? Mer än så berördes inte de internationella relationerna, förutom en avslutande tanke riktad till kämpar i Irak och Iran.
Kort sagt; bra att Maud har plockat fram feministen i sig och att hon ser klimathotet som ett problem. Vi tycker dock att hon blev lite långrandig. Vid ett tillfälle citerade Maud någon och sa att ”nu får det vara nog på det här evinnerliga babblandet”. Någon kanske borde ha sagt detsamma till Maud.
Emma och Helena, blogging in Almedalen









