Kosovo – Reality Check

1 Jul 2009:

EU:s civila krishanteringsarbete har utvecklats de senaste åren, även om det fortfarande finns mycket kvar att göra. I detta arbete har internationella och nationella riktlinjer gång efter annan slagit fast att civila samhällets organisationer i allmänhet, och kvinnoorganisationer i synnerhet, skall delta på alla nivåer. De vackra orden är många men frågan hänger i luften; vad betyder orden för de människor som är direkt berörda?

I detta samtal, arrangerat av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet och Folke Bernadotteakademin, diskuterade Juri Laas (EULEX Kosovo/Brussels), Karin Enström (m) och Luljeta Vuniqi (Executive Director Kosovar Gender Studies Center) EU:s civila insatser, civila samhällets roll och kvinnors inkludering under ledning av Josefine Karlsson (IKFF).

Juri, som i diskussionen representerade den implementerande nivån, inledde med att förklara EULEX roll som är att bidra till upprättandet av ”rule of law” i Kosovo. Enligt honom är det lokala ägarskapet nyckeln till framgång i missionens arbete, och utan stöd från civilbefolkningen kommer de inte att lyckas. Luljeta, representant för gräsrötterna på plats i den region som Juris arbete berör, betonade den förvirring som uppstår när missioner avlöser varandra och deras mandat förblir oklart för människor på plats. Hon berättade också att kvinnor sällan deltar som aktörer, och att kvinnors erfarenheter ofta glöms bort. Karin, representant för den beslutsfattande nivån i Sverige, talade om vikten av att bidra till stabilitet i Europa. Sveriges bidrag till missioner som EULEX är enligt henne en central beståndsdel i detta arbete.

Talarna var allt som oftast rörande överens om att civila samhällets och kvinnors erfarenheter skall vara vägledande i det internationellt fredsarbete. Luljeta kunde dock vittna om att kvinnor ofta glöms bort, och Josefine påpekade att en pinsamt liten andel av högre beslutsfattare är kvinnor. Även om handlingsplaner för inkluderingen av säkerhetsrådets resolution 1325:2000 om kvinnor, fred och säkerhet har tagits av några länder och också finns i EU:s policys talar verkligheten klarspråk: kvinnor är sällan representerade. Talarnas konkreta förslag för att komma tillrätta med obalansen mellan kvinnor och män inkluderade påtryckningar riktade mot medlemsstater att nominera kvinnor, att ta kvinnors erfarenheter på allvar och integrera dem i det faktiska arbetet, samt att regelbundet utvärdera missioners reella påverkan. Alla talarna var eniga om att detta arbete måste förbättras och att vi har en lång väg att gå innan vi når målet.  

Emma Rosengren

Av: Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet