India Update

6 Jan 2010:

Det formella mötet öppnades häromdagen med en genomgång av dagordningen. Trots vissa ändringar och synpunkter på det viktiga program vi har samlats här för att diskutera nåddes slutligen enighet om veckans schema. Presidenternas genomarbetade rapport, som berörde allt från globala utmaningar till det faktiska arbete som vi har lyckats åstadkomma det senaste året väckte också starka känslor. I en internationell organisation som samlar kvinnor från hela världen, med olika perspektiv, erfarenheter och viljor, är meningsskiljaktigheter givetvis oundvikliga.

Vår fenomenala generalsekreterare Susi Snyder, som tyvärr lämnar sin post nu i januari, fick också tillfälle att presentera en rapport som berörde delar av allt det som WILPF har arbetat med internationellt det senaste året. Hennes rapport visar att vårt arbete är oerhört framgångsrikt trots de begränsade finansiella resurser vi har. Inom nedrustningsområdet är det enligt mig av särskild vikt att nämna att civila samhällets organisationer, med WILPF i spetsen, för första gången fick yttra sig i nedrustningskonferensen i Genève förra året. I en sal som domineras av män, både på golvet, målade på taket och i de traditionella tankemönster som så ofta präglar nedrustningsorgan, är detta en enorm framgång. Några dagar senare lyckades konferensen också för första gången på 12 år enas om en dagordning. Detta är såklart inspirerande för oss alla, och det senaste årets nedrustningsarbete visar att civila samhällets påverkansarbete ger resultat.

Inte bara dagordningar, presidentrapporter och generalsekreterarrapport har ventilerats, utan i seminariet Non Violence and South Asian Realities fick vi också möjlighet att höra presentationer av framstående akademiker vid olika indiska universitet. Behovet av regionalt samarbete, kvinnors jämlikhet som förutsättning för fred och hållbar utveckling i hela världen var några av de ämnen som berördes. Det som framförallt inspirerade mig var budskapet om de lärdomar vi i västvärlden kan få av länder som Indien, där konsumtionskultur och resursanvändning ser helt annorlunda ut än i länder som Sverige. Att komma hem till Stockholm och fylla badkaret med hett vatten för ett bad som inte varar i mer än 10 minuter känns just nu ganska långt borta…

Kvällarna har också varit planerade in i detalj, och den indiska sektionen har varit oerhört kompetent i att genomföra ett strålande schema med underbar mat, dans och musik. Igår hade vi äran att besöka ett center för fattiga kvinnor som har blivit utsatta för våld i hemmet. Organisationen bakom det hela heter Ahmedabad Women’s Action Group (AWAG). AWAG skriver själva att ”Two and a half decades of engagement with poor urban women has provided AWAG insight into the problems faced by them. Poverty grinds their bodies while domestic violence makes them bleed inside. Their condition worsens in the event of calamities overtaking the city when the worse-hit are the poor, among the poor, worst-hit are the women.”

Alla dagar inleds med en så kallad diversity exercise. Syftet med dessa övningar är att överkomma fördomar genom kommunikation. Ålder, etnicitet och social bakgrund är bara några av de variabler som påverkar våra möjligheter att delta på ett jämlikt sätt i vår organisation. Därför tackar jag särskilt Nancy från USA och Mary från Australien för att ha arbetat med att utforma interaktiva övningar dagligen som syftar till att motverka de problem och hinder som finns.

Onsdagen fortsatte med en presentation av svenska IB-ledamoten Emma, som berättade om hur Sverige arbetar genom projektet Paying the Price för att leva upp till det internationella programmets målsättningar. Emma berättade om hur den svenska sektionen utgår från strategiska, mätbara, uppnåbara, realistiska och tidsbundna projekt för att göra vårt arbete tillgängligt och begripligt. Hon lyfte också betydelsen av den information som kommer från projekten Reaching Critical Will och PeaceWomen samt från det internationella sekretariatet i Genève och hur den kan användas i det dagliga sektionsarbetet.

Trots vissa intressanta diskussioner och många härliga människor som har samlats i Ahmedabad för att diskutera WILPF:s framtida arbete återstår mycket att göra. Det handlar såväl om strukturella som innehållsliga förändringar. För att göra vårt arbete mer konkret och mer tillgängligt måste vi fundera över hur vi kommunicerar vårt budskap och hur vi bäst tar tillvara de resurser som redan finns. Det är av oerhört stor vikt att vi olika sektioner, och lokala kretsar inom sektionerna såklart, arbetar målmedvetet. Förhoppningsvis kommer några av dessa frågor att lösas under de återstående dagarna här i Indien.

Av: Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet