Kirsti Kolthoff bloggar efter det internationella styrelsemötet i Indien

13 Jan 2010:

Det internationella styrelsemötet i Ahmedabad är slut och nu känns det väldigt tomt efter att ha skilts från alla underbara och engagerade WILPF:are från hela världen, som inspirerar till fortsatt arbete med vårt viktiga arbete. Tomheten är inte konstig efter ett digert program som fyllt hela dagar och kvällar.

Varje morgon erbjöds sightseeingturer med start kl 06.30. Med kunniga guider gavs vi möjlighet att se många olika tempel och blev introducerade till flera religioner. Indiernas böner och offrande blev ett känslosamt inslag. Efter frukosten kl 8 startade mötena kl 9 och höll på hela dagen. Flera dagar avslutades med att vi fick uppleva indiska danser i olika föreställningar som arrangerats särskilt med anledning av vårt besök Danserskorna uppträdde i underbara färgglada kläder. I publiken fanns många från Gandhi universitetet och de höjde stämningen med applåder och tillrop. Meditation och eftertänksamhet gavs vi tillfälle till en kväll vid besök på ett center. Indiska sektionen hade verkligen gjort ett fantastiskt arbete under ledning av deras president Illa, en kvinna som utstrålande lugn och förtroende i sitt ledarskap av det digra programmet.

Susi Snyder, WILPF:s generalsekreterare de senaste åren (baserad i Genève), som har varit med WILPF i sju år avtackades eftersom hon går vidare i sin karriär, mot nya utmaningar. Tänk att av alla på mötet var det jag som träffade henne först. Detta i egenskap av ansvarig för personalkommittén för att introducera henne i arbetet då hon var ny på WILPFs New York kontor. Hon berättade för mig att hon varit lite rädd för mig inför mötet och trodde jag skulle ifrågasätta hennes kompetens.  Syftet var i stället att ge stöd och introduktion i WILPF arbetet vilket hon hade uppskattat. Själv uppfattade jag henne då som en mycket engagerad aktivist i fredsfrågor och nu fick jag vara med och se henne i full aktion som en mycket professionell generalsekreterare. Det är bara att beklaga att hon lämnar WILPF och jag önskar henne lycka till.

Att vår viktiga organisation har problem med ekonomin är och har varit ett ständigt problem under årens lopp. De komplicerade räkenskaperna med medel i både Genève och New York är alltid svåra att förstå och för kassören att förklara. Det kan jag ju med min långa tidigare erfarenhet verkligen bekräfta. Jag hade nu möjlighet att se vår nya internationella kassör Nancy i aktion bl a genom att delta i Finanskommittén. Jag var mycket imponerat av hur hon snabbt hade satt sig in i hela systemet och kunde förklara det aktuella läget för oss. Susi har också genomfört en förändring i budgetsystemet som gör det mycket transparant och tydligt för dem som vill sätta sig in i det. Nu gäller det emellertid att få in mera pengar till organisationen på olika sätt så att vi kan säkerställa framtiden.  Alla som var där känner säkert ansvar för detta och särkilt styrelseledamöterna.

Själv var jag på plats som suppleant för vår styrelseledamot från Sverige Emma Rosengren och som senior ge stöd och råd. Jag kan med stolthet säga att Emma gjorde en utmärkt insats. Hon var även med i resolutionskommittén. Vår informationsansvariga Pia Johansson presenterade hur vi i Sverige bl a har jobbat projektinriktat med Säkerhetspolitiskt Sommartorg i Almedalen och deltog i kommunikationskommittén där hennes kompetens och erfarenheter kom väl till pass. Som stöd för arbetet och med i vårt team var också Christina Hyllner från Göteborg, som nu verkar vara peppad att fortsätta arbeta internationellt!

Det är ett slitsamt och krävande jobb att vara i verkställande utskotten och ledningen för en internationell organisation som WILPF– en uppgift som vår Kerstin Grebäck klarade med glans tillsammans med Anne Lise Ebbe från Danmark. Som ordförande i svenska sektionen har jag anledning att känna mig stolt över våra insatser.

När vi sade farväl till Solveig från Danmark sa hon att vi får tacka varandra för det goda och det onda och så pekade hon på magen. Alla drabbades nämligen mer eller mindre av magproblem och hjälpte varandra med tabletter, papper, stöd och glada tillrop. Särskilt vi från Norden (Lilian från Norge fanns också på plats) gav varandra stöd såväl i det politiska arbetet som beträffande hälsan.

Sista dagen tog styrelsen naturligtvis viktiga beslut om programinriktning och resolutioner, samt hur arbetet ska organiseras fram till kongressen i Costa Rica i augusti nästa år. Information om detta kommer. Nu återstår mycket arbete att göra i Sverige, och vi ser fram emot att komma hem och sätta igång med allt det viktiga vi har framför oss!

Kirsti Kolthoff, ordförande IKFF Sverige

Av: Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet