Banning nuclear weapons is easier than you think

18 Feb 2010:

Från höger: Jody Williams, Kate Hudson, Rebecca Johnson, Bruce Kent

Dagen efter de stora blockaderna i Aldermaston arrangerade Campaign for Nuclear Disarmament, CND, ett seminarium på London School of Economics. I fokus stod vikten av att ett förbud mot kärnvapen kommer till stånd och hur civila samhället kan samlas i det nödvändiga arbetet för en kärnvapenkonvention. För oss som deltog i blockaderna i Aldermaston var det både inspirerande och informativt att lyssna till talarnas tankar om konventionen och om den lyckade blockaden som samlade närmare 800 deltagare och stängde anläggningen i närmare tre timmar.

Bland talarna utmärkte sig framförallt fredspristagaren Jody Williams som fick priset efter att framgångsrikt ha drivit kampanjen för ett förbud mot landminor och fanns på plats för att inspirera kärnvapenrörelsen i arbetet för en kärnvapenkonvention. Med i panelen fanns också Bruce Kent, vice ordförande för CND och Rebecca Johnson, grundare av Acronym Institute for Disarmament Diplomacy tillika erfaren aktivist. Sent omsider dök också Jeremy Corbyn upp, parlamentariker i Storbritannien. Den erfarna panelen leddes av CND:s ordförande Kate Hudson, inte att blanda samman med sin namne, Goldie Hawns dotter.

Rebecca inledde kvällen med att förklara varför det är dags att intensifiera det arbete som startade för mer än tio år sedan med att förhandla fram en kärnvapenkonvention. Enligt henne blir det alltmer uppenbart att gällande icke-spridningsregim inte är tillräckligt stark för att nå målet om total nedrustning. Därför  behövs en starkare regim reglerad under en konvention, som inkluderar såväl kontrollerande som tidsbundna mekanismer. Genom att engagera alltfler stater i konventionsarbetet, och genom att trycka på etiska och moraliska dimensioner av kärnvapennedrustning, menar Rebecca att positiva resultat kan nås.

Bruce betonade framförallt att den höga prislapp som kärnvapen dagligen kostar de brittiska medborgarna är ett av de tyngre argumenten för att få människor att vilja nedrusta landets kärnvapenarsenal. Enligt honom är det också viktigt att belysa att det nukleära samarbetet mellan USA och Storbritannien ett brott mot principerna i icke-spridningsavtalet och därför borde amerikaner och britter samarbeta i att befria sina länder från kärnvapen.

Jody inspirerade publiken och de övriga talarna genom att berätta hur hon som koordinator för International Campaign to Ban Landmines var med och förbjöd landminor på 90-talet. Detta var första gången som civila samhället i samarbete med några entusiastiska stater låg bakom en konvention om vapenreglering. Jody berättade också att en av anledningarna till att kampanjen nådde så stor framgång var att den lyckades inspirera stater till att vilja bräcka varandra i vem som var bäst på att driva frågan i sitt land. En lärdom som kärnvapenrörelsen kan dra av landminerörelsen är att det är viktigt att förenkla frågan till något som människor kan relatera till. Enligt henne är det ofta det enkla och tydliga som funkar bäst – helt enkelt ”Ban the Bomb”.

Jeremy instämde till mångt och mycket med vad de andra talade om (trots att han missade det mesta av vad de sa eftersom han kom en timme för sent) och betonade att den ekonomiska vinkeln på frågan är vad som biter bäst på politiker. Han kommenterade också att dagens unga inte har levt med kalla krigets kärnvapenhot och att det är viktigt att få ut budskapet att kärnvapen faktiskt är farliga. Med moderniseringar av befintliga arsenaler och utökningar av det brittiska kärnvapensystemet Trident är frågan fortfarande högaktuell och inget som hör till det förflutna.

Seminariet väckte många intressanta frågor, bland annat om hur vi som är bosatta i icke-kärnvapenstater kan arbeta för att våra och andra regeringar skall ställa sig bakom ett förbud. Sverige proklamerar sig ofta vara nedrustningens land, men det var länge sedan vi stod i främsta leden eller drev progressiva förslag. Det är dock länder som Sverige som skulle kunna alliera sig med andra stater och driva att en kärnvapenkonvention blir verklighet. Norge har gjort det nyligen gällande klustervapen. Nu kanske det är Sveriges tur?

Emma Rosengren och Josefin Lind

Av: Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet