A little less conversation, a little more action please, Mr. Bildt.

17 Feb 2010:

Utrikesminister Carl Bildt presenterade idag sin och regeringens utrikespolitiska deklaration. Carl Bildt kunde inte nog nämna betydelsen av mänskliga rättigheter. Men resultaten lyser med sin frånvaro. Han passade också på att nämna den ”oomtvistade kopplingen mellan jämställdhet och fattigdomsbekämpning”. Vart har kopplingen mellan jämställdhet och säkerhet tagit vägen? Rätten till sin egen kropp och säkerhet är en förutsättning för politiskt deltagande i samhället men för att dessa säkerhetsfrågor ska föras upp på agendan måste någon betona denna koppling. Tydligen ser inte Sverige det som sin uppgift.

Dagens politiska klimat styrs utifrån en övertygelse om att militära medel kan skapa säkerhet. Världens ledare väljer idag att prioritera enorma summor för att upprätthålla en militär struktur framför insatser som  skapar verklig säkerhet med utgångspunkt i individens säkerhet och som verkar för en rättvis fördelning av världens resurser och jämlikhet. Om två veckor samlas representanter för världens länder i FN för att diskutera Peking-plattformen från 1995 och vägen framåt för kvinnors rättigheter, där kvinnor i väpnade konflikter är ett fokusområde. För 15 år sedan ställdes krav om kvinnors deltagande i alla delar av fredsprocessen och att militära resurser ska omfördelas till arbete som istället stödjer fredliga syften; social och ekonomisk utveckling. Världens militära utgifter för 2008 motsvarar 2928 år av den budget staterna föreslagit för FN:s nya organ för arbetet med kvinnors rättigheter och 700 år av FN:s reguljära budget.

Med bara några månader kvar till översynskonferensen av icke-spridningsavtalet är det hög tid för nedrustningssverige att vakna. Carl Bildt talar om Sveriges engagemang i kärnvapenfrågan. Varför ställer sig då inte vår utrikesminister i de främsta leden som förespråkar ett totalförbud av kärnvapen? Medan Sveriges regering tycks fastnat i meningslösa upprepningar av ord utan handling har civilsamhällets organisationer länge krävt en konvention som klart och tydligt förbjuder kärnvapen. Internationell lagstiftning finns redan mot till exempel landminor, klustervapen, biologiska och kemiska vapen. När civila samhället tillsammans med den norska regeringen genomdrev den kampanj som för drygt ett år sedan ledde fram till förbudet av klustervapen stod Sveriges regering med händerna i fickorna och tittade på. Igår trädde klusterkonventionen i kraft efter att Moldavien och Burkina Faso ratificerat den och antalet länder som gjort så nådde de 30 som krävs. Sverige är ännu inte bland dem. Nu ligger Sverige och Carl Bildt återigen lågt, medan stater som Malaysia och Costa Rica understödda av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon inser fördelen med ett tydligt förbud av kärnvapen.

Enligt en rapport till USA:s kongress från förra året hamnade Sverige på sjunde plats i vapenexportsavtal med utvecklingsländer under år 2008 strax efter Kina, men högre upp på listan än Israel, Tyskland och Brasilien[1]. Är det vad du menar med hållbar globalisering Carl Bildt? Sverige har varit en ledande röst för kvinnors rättigheter och jämställdhet men också i arbetet för nedrustning. Men politik kräver prioriteringar, vi kan inte leva på gamla meriter på den internationella arenan längre! A little less conversation, a little more action please, Mr Bildt.

Petra Tötterman Andorff, Generalsekreterare IKFF

Av: Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet