Kvinnors och barns rättigheter – inte tillräckligt hårda frågor?

18 Feb 2010:

Utrikespolitisk debatt 17/2 2010

Kvinnors och barns rättigheter – inte tillräckligt hårda frågor?

Under den utrikespolitiska debatten idag togs flera intressanta ämnen upp. Carl Bildt talade bland annat om EU som global aktör, globalisering, Sveriges insats i Afghanistan och även, till en viss del, jämställdhet. Utrikesministern erkänner att jämställdhet har en oomtvistad relevans för länders utveckling och för att uppnå fred samt att man måste stödja kvinnors medverkan och beslutsfattande på lika villkor som män. Han tog även upp att, fastän det bara är fem år kvar tills Millenniemålen ska vara nådda, så har jämställdheten halkat efter och inte alls är på den nivå den bör vara.

Det sexuella våldet i DRC beskrev han som särskilt avskyvärt och att arbetet emot det måste prioriteras, främst genom att resolution 1325 och 1820 införlivas fullt ut.

Det sexuella våldet mot kvinnor uppmärksammades även av Urban Ahlin (s) när han sa att de systematiska våldtäkter som utförs i krigstid är en form av massförstörelsevapen. Urban Ahlin nämnde även Kvinna till Kvinnas granskning av utrikesministern där han fick underkänt då han totalt bortsett från kvinnor i sin blogg, sina tal och sina resor och Ahlin ställde frågan till utrikesministern om kvinnors, och barns, rättigheter inte är tillräckligt hårda frågor för att Bildt ska engagera sig i dem. Det vore önskvärt om socialdemokraternas utrikestalesman inte kastade sten i glashus, då Kvinna till Kvinna gjort en liknande undersökning av Urban Ahlin som av utrikesminister Carl Bildt och fann att de båda saknade kunskap i jämställdhetsfrågor.

Holger Gustafsson (kd) uttryckte en önskan om att biståndet ska riktas mot kvinnor och Hans Linde (v) tog upp bland annat upp de viktiga frågorna om sexuell och reproduktiv hälsa för kvinnor, könsapartheiden i Saudiarabien och illegala aborter – frågor som överhuvudtaget inte nämndes i regeringens deklaration. Vidare verkar det inte som att jämställdhetsfrågorna eller arbetet för kvinnors rättigheter är tillräckligt viktigt eller centralt för att det ska tas upp i sammanfattningen av deklarationen.

Gällande Afghanistan följde Carl Bildt regeringens vanliga linje; den svenska insatsen i Afghanistan ska utökas och att EU har en unik förmåga till militär och civil krishantering. Han sa även att de främsta hoten och problemen i Afghanistan är heroinet som sedan når Europa, terrorgrupper och fattigdom. Då det här är ett hot både inom landet och mot andra länder bör därför Sverige vara på plats och kämpa för demokrati och fattigdomsbekämpning. Enligt Carl Bildt måste dessutom Sverige fullfölja sitt uppdrag i Afghanistan för att inte svenska soldater ska ha dött förgäves. Hans Linde replikerade med att påpeka att den militära insatsen kostar väldigt mycket pengar, pengar som skulle kunna finansiera väldigt många barns skolgång istället.

Urban Ahlin tog även upp en viktig fråga; frågan om varför Sverige inte är ett av de trettio länder som ratificerat konventionen mot klustervapen. Då 30 länder har ratificerat konventionen kommer den att träda i kraft om sex månader, utan Sverige. Varför Sverige inte har ratificerat denna viktiga konvention ännu svarade inte Carl Bildt på utan lät istället frågan om klustervapen passera obemärkt förbi. Dåligt tycker vi!

Det var en intressant debatt idag även om den bitvis höll en väldigt låg nivå. Vi reagerade dels på Utrikesministerns beskrivning av vänsterpartiet som ”Castro-kramare, talibantolererare och halvkommunister” men även på Ahlins förslag om att ringa Fredrik Federley och anordna en fest för att liva upp, vad han tyckte var, en trött och orkeslös regering och deklaration. Att utrikesministern konsekvent talade om det röd-gröna blocket som ”den rödgröna röran” kändes också väldigt fånigt. En som däremot utmärkte sig positivt var Bodil Ceballos (mp) som konsekvent höll hög nivå och förmedlade sin kritik och sina åsikter på ett konstruktivt vis. Bodil Ceballos pratade bland annat om faran med att blanda ihop militära förband med det cilvila. Hon menade vidare på att det verkade som att det var EU:s utrikesdeklaration och inte Sveriges då så stort fokus var på EU. Samt att det verkade som att Sveriges roll under ordförandeskapet i EU bara var att samordna och inte ha uppfattningar. Hon tog också upp miljöfrågan genom att prata om isarna som smälter och att Haiti behöver miljöbistånd i form av bland annat träd inför nya stormar.

Lina Forssell och Joanna Sundqvist, praktikanter hos IKFF

Av: Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet