En kärnvapenfri värld

17 Maj 2010:

Under hela maj månad samlas världens stater i New York för att följa upp icke-spridningsavtalet (NPT) och staka ut framtiden för världens kärnvapen. Hittills har de flesta stater klargjort att de vill se ett framgångsrikt resultat, men hur långt staterna är beredda att gå och vilken roll Sverige väljer att ta återstår att se.

Sveriges insats har hittills varit långt ifrån kreativ. I sitt korta inledningstal fokuserade vår utrikesminister på att driva icke-spridningsfrågan hårt, men gav tyvärr inga konkreta direktiv för nedrustning. Sverige har gott renommé i den internationella nedrustningsvärlden och skulle kunna agera som föredöme.

Vi tillhör ett av de få länder som en gång i tiden både ville och kunde skaffa kärnvapen, men som valde att gå en annan väg. Under tidigare år har vi dessutom varit bland de främsta i att driva NPT-konferenser framåt.

Att Sverige inte väljer att stå upp för mänsklighetens rätt att leva utan de hot som dessa massförstörelsevapen utgör är en gåta.

NPT balanserar på tre ben; nedrustning, icke-spridning och rätten att använda kärnkraft för fredliga ändamål. För att översynskonferensen skall kunna komma att betraktas som en framgång är det några specifika frågor inom dessa områden som måste lösas under de kommande veckorna.

Situationen i Mellanöstern är en oerhört viktig fråga som kan avgöra hela konferensens resultat. Sverige är ett av de länder som betonar vikten av att implementera resolutionen om Mellanöstern som antogs 1995. För att denna fråga ska kunna lösas måste den behandlas utan diskriminering. Det går inte att ignorera att Israel har kärnvapen och står utanför NPT. Vi får inte heller blunda för att Iran konsekvent utmanar sina åtaganden under avtalet. Sverige borde använda sin diplomatiska styrka och vara en av de viktiga aktörer som ser till att slutdokumentet inte kasseras på grund av obalanserade och icke-konstruktiva formuleringar.

Nedrustning är en av de frågor som Sverige skulle kunna lyfta högre. I jämförelse med Schweiz fenomenala anförande om nedrustning är Sveriges position en stor besvikelse. Schweiz har klargjort att kärnvapen måste förbjudas och att målet är en ny världsordning som inte under några omständigheter tillåter kärnvapen. Schweiz är visserligen inte medlem i EU och kan därför vara mer radikala än Sverige.

Faktum kvarstår dock att Sverige har alla möjligheter att gå längre än vad EU gör i sina uttalanden, som så tydligt präglas av kärnvapenstaterna Frankrike och Storbritannien. Det finns ingen anledning att Sverige ska släppa hela sin tradition av att vara framgångsrik fredsförespråkare och låta Schweiz, med god hjälp av Österrike, dra hela det europeiska nedrustningslasset själva.

En annan kritisk fråga är den om ett juridiskt ramverk som förbjuder kärnvapen, en fråga som blir alltmer brinnande för var dag som går. Civila samhället och ett stort antal stater vill se förhandlingar om en kärnvapenkonvention som förbjuder kärnvapen. En konvention skulle kunna erbjuda en konkret plan för nedrustning, samt kontrollmekanismer för icke-spridning. Den skulle också vara ett sätt att få de stater som står utanför NPT att skriva under ett icke-diskriminerande avtal.

Trots att det inte finns någon anledning för Sverige att motsätta sig den process som måste till för att kärnvapen en gång för alla skall förbjudas hör inte vår regering till den grupp som förespråkar en kärnvapenkonvention.

Kärnvapen har spelat ut sin roll i säkerhetsdoktriner, även om flera av kärnvapenstaterna inte är villiga att inse det. Undersökningar visar att en stor majoritet av medborgarna i kärnvapenstaterna vill att en kärnvapenkonvention skall förhandlas fram. De hot världen möter idag, klimatförändringar, trafficking och flyktingströmmar, kan inte lösas med militära medel. Kärnvapen tillhör kalla krigets värld där militär styrka och avskräckning dominerade säkerhetsdialogen, en värld där mänsklig säkerhet inte tilläts styra politiken.

Om vi en gång skall vakna upp i en kärnvapenfri värld måste vi lämna maskuliniserade ideal om styrka och militärmakt till historieskrivningen och se på kärnvapen och militära medel som den källa till osäkerhet de i verkligheten är. Det finns ingen tid att förlora. NPT 2010 är tillfället då världens ledare tillsammans kan välja att göra världen mer säker och vi vill se Sverige stå i det främsta ledet. Så vakna Sverige och var med i arbetet för att uppfylla president Obamas vision och världens befolkningars önskan om en kärnvapenfri värld.

Petra Tötterman Andorff
Generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF)

http://www.etc.se/29965/en-kaernvapenfri-vaerld/