Dags att förnya sig Ohly?

5 Jul 2010:

Det verkar som att bloggandet om partiledartalen här i Almedalen kommer att bli kortare och kortare. Igår var vi besvikna över att Reinfeldt vägrade prata om utrikes- och säkerhetspolitik men tänkte att det säkert har att göra med att regeringen är så lam och gömmer sig bakom EU. Lars Ohlys tal på Vänsterpartiets dag i Almedalen gjorde oss dock konfunderade – inte heller han nämnde utrikespolitiken. Visserligen tog Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson upp Lundin Oils ansvar för våldtäkterna i Sudan, men närmare säkerhetspolitik än det kom inte Vänsterpartiet.

Det Ohly gjorde var att förklara varför han idag vill kalla sitt parti för välfärdspartiet istället för Vänsterpartiet. I elva punkter definierade han vad han menar att välfärd är, och hur hans vision om en rättvis värld ser ut; genom välfärd ska klyftorna mellan män och kvinnor, rika och fattiga minska, och genom välfärd kommer jobben och den gröna visionen.

Ohly skulle ha kunnat få ett ganska bra omdöme av oss, inte minst för att han inom varje område han pratade om (som dessutom nästan hela tiden handlade om den egna politiken, inte motståndarens) nämnde kvinnor explicit. Dock glömde han att vi inte bara är medborgare i staten Sverige, utan att vi också bor i en värld.

Den gamla retoriken och den välkända slagdängan byt regering byt politik börjar bli tråkig. Samhället handlar om så mycket mer än klass, och att skapa ett jämlikt samhälle handlar om att förändra strukturer. Högre lön till underbetalda kvinnor räcker helt enkelt inte, vi måste ifrågasätta de ideal som styr samhället, och inte minst vår utrikespolitik. Nedrustningsfrågan är ett utomordentligt exempel på hur maskuliniserade föreställningar dominerar politiken. Varför pratade du inte om det Ohly?

Den borgerliga regeringen har tystat Sveriges röst i nedrustningssammanhang, vilket har gett Vänsterpartiet ett ypperligt tillfälle att utmärka sig genom att prata om verklig säkerhetspolitik – nedrustning och omfördelning av ekonomiska resurser från militära utgifter till mänsklig säkerhet. Varför vågar ingen prata om hur stora de militära utgifterna är, och att de skulle kunna finansiera skolgång, mat och vatten för jordens fattiga flera gånger om, att det handlar om politiska prioriteringar?

Ida Gabrielsson sa att misstänksamhet är högerns bästa vän. Vi säger att misstänksamhet är den traditionella säkerhetspolitikens bästa vän, den säkerhetspolitik som bygger på att misstro sina grannar och att rusta för att avskräcka från anfall. Det är inte så vi bygger säkerhet. Säkerhet kräver att män och kvinnor tillsammans bygger upp en fredskultur som vänder misstänksamheten ryggen. Prata om det Ohly.

Emma Rosengren och Tove Ivergård

Av: Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet