Göran Hägglund är rädd för overklighetens folk

9 Jul 2010:

Gårdagens blogginlägg om partiledartalen här i Almedalen började med ett stort och helhjärtat ja. Anledningen var att Sahlin pratade om sin politik, och att hon lovade att prioritera utrikes- och säkerhetspolitiken. Dagens blogg kommer därför att ge er ordet äntligen! Äntligen. Stunden vi alla har väntat på är här. Vi kan avslöja vad Göran Hägglund pratar om när han pratar om verklighetens folk! Som vi har undrat. Svaret finns i att overklighetens folk är kulturvänstern. Alltså är verklighetens folk alla som inte tillhör kulturvänster. Att det skulle vara riktigt så enkelt trodde vi faktiskt inte, men klart vi är nöjda med att äntligen få veta.

Göran nämnde faktiskt också internationella frågor. Eller ja, han nämnde Kuba och allas rätt tillyttrandefrihet och frihet. Det är ju bra, klart att alla ska ha rätt att säga och tycka vad de vill. Hägglund lyckades också säga kallt krig en gång. Det kunde ha handlat om att den gamla tidens säkerhetspolitik inte har något att göra med hur dagens utrikespolitik ska se ut. Men det gjorde det inte. Det handlade faktiskt inte om någonting. Däremot fnittrade vi lite förtjust när Hägglund konstaterade att Ohly och hans polare ”underkänner hela idén med att ha ett försvar”.

Välfärden verkar vara viktig för Hägglund. Inför nästa Almdalen har vi ett förslag till dig Göran. Om du vill att alla människor ska få välja vård, skola och allt annat som ingår i ditt välfärdskoncept skulle du kunna arbeta för att minska de militära utgifter som årligen belastar världens länder rent ekonomiskt, men som framförallt förstör samhället världen över.  Genom att bortprioritera militära utgifter kan vi skapa frihet och mänskliga rättigheter för alla.

Hägglund var bra på att prata om att jämställdhet mellan könen är viktigt, och det tycker vi också. So far so good. Däremot verkar han, trots att hans pressekreterare har uppmanat honom att låta bli, inbilla sig att det är politiskt korrekt att skämta om den ojämlika arbetsfördelning som råder mellan kvinnor och män, inte bara i det offentliga utan också i det privata. Kvinnor tar en huvuddel av ansvaret för hem och barn. Det är inte kul att skoja om det Göran, det är verkligen inte roligt. Den ojämlika arbetsfördelningen i det som Hägglund tycker ska vara det privata är ett av grundproblemen bakom den samhällsstruktur som konsekvent gynnar män.

Göran pratade också om kvotering. Alla möjliga människor ska tydligen behöva kvoteras nuförtiden, vilket enligt kds partiledare reducerar dem till och vara representanter för grupper istället för individer. Därför gillar inte Göran kvotering. Och framförallt är det vänsterns fel att kvotering diskuteras. Såklart är det ett stort problem att kategorisering av grupper, inte minst grupperna män och kvinnor, befäster de stereotyper som ligger bakom genusstrukturer och andra strukturer som gynnar vissa och missgynnar andra. Vi är dock inte hundra på att det är just det som Hägglund menar. Attityder är vägen till förändring enligt Hägglund men hur skall man uppnå förändring, ska vi behöva sitta och vänta på att förändringens vind sveper över oss? Vill vi få tillstånd en förändring krävs det handling, handling i form av kvotering annars kommer vi få vänta minst tvåhundra år till innan kvinnan kommer i närheten av en jämlik representation.

Däremot ska förtjänst och skicklighet vara ledord i utnämning av tjänster tycker Göran. Problemet med värdeladdade ord som förtjänst och skicklighet är dock att de är just så oerhört värdeladdade. Dessa ord har alltför länge definierats av den manliga norm som styr inte bara säkerhetspolitik, utan faktiskt det mesta. Det är därför som kvinnor inte har de höga tjänsterna. Det är för att normen är fel. Det är så som män kvoteras in på samhällets toppositioner, och det är inte ok.

Emma Rosengren och Frida Lundström

Av: Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet