Miljöpartiet sist ut i Almedalen

10 Jul 2010:

I år var det Miljöpartiet som hade Almedalens allra sista dag. Eftersom de flesta besökare och arrangörer packade ihop sina saker redan igår var det glest framför den stora scenen under det som kom att bli veckans allra varmaste dag. Miljöpartiets två språkrör gjorde ändå tappra insatser och försökte elda upp massorna med visioner om en grön framtid.

Tyvärr fick visionerna om säkerhetspolitik stå tillbaka till förmån för nya järnvägssatsningar. Trist tycker jag. Även om klimathotet och bristen på jämlika rättigheter i samhället kom på tal inte bara en utan många gånger räckte det inte ända fram. Som vi har konstaterat flera gånger under den gångna veckan måste våra folkvalda våga säga det vi vill höra – att brist på jämlikhet och frånvaro av investeringar i hållbar utveckling inte bara är dåligt, utan faktiskt utgör ett reellt hot mot internationell fred och säkerhet. Vi måste prata om det.

Det verkar onekligen vara populärt att integrera fotboll i partiledartalen så här i VM-tider. Göran Hägglund gjorde det igår. Maria Wetterstrand gjorde det idag. Där slutar dock likheterna mellan de båda. Hägglund verkar faktiskt vara den minister Maria helst vill bli av med efter valet. Framförallt tycks det vara KD:s uråldriga syn på vad som skall betraktas som en familj som stör Maria.

Peter Eriksson pratade ännu mer övergripande än Maria, och konstaterade framförallt att klimathotet kan förändra livet på planeten väldigt snabbt. Här hade han kunnat flika in att kärnvapen kan göra detsamma. Han pratade om stora utmaningar men presenterade få lösningar vilket är lite tråkigt. Peter skulle liksom de andra kollegorna på partitopparna ha kunnat peka på de skyhöga militära utgifterna, men det gjorde han inte. Han sa visserligen att det är bättre att satsa på järnvägar än på fler militärer, men jag misstänker att otydligheten i det uttalandet gjorde att kopplingen mellan den politiska prioriteringen av militära utgifter och den politiska bortprioriteringen av investeringar i fred gick de flesta förbi.

Eftersom säkerhetspolitiken lyste med sin frånvaro finns det inte så mycket att säga om Miljöpartiets tal i Almedalen. Jag hoppas på mer säkerhetspolitik, fler kvinnor på beslutsfattande nivåer i hela samhället, större investeringar i fred och mer nedrustning nästa Almedalsvecka.

Emma Rosengren

Av: Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet