Säkerhetspolitik med IKFF i Almedalen

9 Jul 2010:

Igår bjöd Säkerhetspolitiskt sommartorg på spännande debatt mellan riksdagspartierna vid två olika tillfällen: först diskuterades svensk säkerhetspolitik och sedan den svenska insatsen i Afghanistan. Det var väldigt intressant att höra enbart säkerhets- och utrikespolitik diskuteras, då detta område vanligtvis inte får så stort utrymme under valkampanjer.

Representanter från riksdagspartierna samt Feministiskt initiativ samlades för att diskutera och debattera vems säkerhet Sverige arbetar för. Man utgick från frågorna som var ställda till partierna i IKFF:s skrift ”Röstar du för fred?”. Debatterna skedde delvis mellan partiblocken men även inom dem för att visa på de olikheter som förekommer i partiernas sätt att resonera kring säkerhetsfrågor. Mest uppseendeväckande var debatten mellan Stina Sundberg (FI) och Karin Enström (M) gällande den svenska vapenexporten. Enström resonerade att den svenska försvarsindustrin behöver vapenexporten och att så länge det finns vapen i världen kan vi lika gärna fortsätta vår export. Med andra ord- så länge det finns elände och hemskheter och krig i världen kan vi lika gärna dra nytta av det och bli rika. Sundbergs resonemang grundades i helt andra värderingar med fokus på människor istället för ekonomi. Hon argumenterade för att avskaffa vapenexporten och menade att en export som förstör människors liv inte ska finnas. Krig skyddar nationer inte medborgare.

Nedan följer ett urval av åsikter från olika partier gällande de frågor som debatterades:

• Folkpartiets Allan Widman argumenterade för European Defence Agency (EDA) och att detta kommer att leda till att minska den omfattande utvecklingen och samla resurserna. Transparensen kommer att öka och vapenexporten kommer att vara densamma som tidigare.
• Miljöpartiets Peter Rådberg menade att kvotering är en effektiv strategi för att öka kvinnors deltagande i fredsprocesser, och även ett ökat deltagande av kvinnor i beslutsfattandet är positivt.
• Socialdemokraternas Kent Härstedt visade sitt stöd för Lissabonfördraget och ser inte ett gemensamt försvar för EU som en militarisering av Europa.
• Centerpartiets Staffan Danielsson stödjer idén på ett konvention som förbjuder kärnvapen och menar att C är öppna för allt som kan leda till att kärnvapen skrotas.
• Vänsterpartiets Hans Linde argumenterade, till skillnad från FP, mot ett svenskt medlemskap i NATO och menade att ett medlemskap skulle sänka Sveriges trovärdighet i nedrustningssammanhang och när det gäller förebyggande av konflikter.
• Krisdemokraternas Else-Marie Lindgren var negativt inställd till ett svenskt deltagande i insatser utan FN-mandat men menade samtidigt att det centrala är att skydda människors liv, till exempel genom en EU stridsgrupp.

Debatt nummer två tog upp partiernas strategier för det fortsatta engagemanget i Afghanistan. Samtliga riksdagspartier var representerade. Debatten inleddes med att partierna fick presentera sin bedömning av nuläget i Afghanistan. Det var enkelt att se en röd tråd i det som berättades (med något olika nyanser beroende på parti)- alla var överens om att läget är bekymmersamt. Alliansens partier valde att plocka fram några få positiva exempel (tillgång till skolor och sjukvård har blivit bättre) medan de röd-gröna partierna målade upp en mörkare bild. Både Peter Rådberg (MP) och Ali Esbati (V) beskrev läget som sämre idag än igår (ex: andelen fattiga har ökat) och pekade på att den strategi som nu finns har misslyckats. Socialdemokraternas Carina Hägg poängterade vikten av att kvinnor inkluderas i arbetet för fred och menade att utan kvinnor blir freden inte hållbar. Även Rådberg (MP) argumenterade för att fler kvinnor ska få möjligheten att aktivt delta i uppbyggandet av det afghanska samhället.

Krisdemokraternas Else-Marie Lindgren var ganska intetsägande och det var svårt att läsa ut en bestämd åsikt. Hon sa exempelvis att små steg framåt hade gjorts men samtidigt små steg bakåt. Centerpartiets Staffan Danielsson återvände flertalet gånger under debatten till de problem som odemokratiska, fundamentalistiska religiösa grupper utgör för säkerhetsläget i landet och menade att det är svårt att bygga skolor utan demokrati. Med andra ord: det behövs en militär strategi för att kunna ge humanitärt stöd. Detta höll även Widman (FP) med om. De röd-gröna partierna argumenterade tvärtom för att det militära stödet och det humanitära hade kommit varandra alltför nära, att proportionerna mellan det militära och det civila är fel. Det civila stödet bör få mer utrymme.

Linda Eitrem Holmgren

Av: Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet