Mona Sahlin

31 Aug 2010:

Tack Mona!

Mona Sahlins utrikes- och säkerhetspolitik i valrörelsen har verkat lovande och följer den tydliga nedrustningslinje som hon presenterade både i förstamaj-talet och under Almedalen. Mona har insett att Sveriges rykte som fredsbevarande land har vacklat på sistone, inte minst i kärnvapenförhandlingar där vi numera delar röst med kärnvapenstaterna Frankrike och Storbritannien. Under gårdagens partiledarutfrågning verkade hon stå kvar vid sina prioriteringar, men vissa svar lämnade frågetecken vad gäller de säkerhetspolitiska kunskaperna. Frågor som enkelt hade kunnat besvaras med faktakunskaper blev nu svävande och ibland defensivt besvarade.

En stor del av debatten gick åt att diskutera de rödgrönas uttalande att ”en rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser”.  Ett bra initiativ, dock orealistiskt enligt politiska experter, och kritiken var hård för det otydliga uttalandet som framstod som ganska ogenomtänkt.  En Obama-inspirerad Mona pratade om den amerikanska presidentens engagemang och ansvar för nedrustning.  Vi har liksom många andra uppskattat att Obama uppmärksammar nedrustningsfrågor, men USA:s politik har fortfarande mycket kvar att bevisa.

Det rödgröna fokuset på USA kritiserades i debatten eftersom många andra stormakter, som t.ex. Ryssland och Indien har kärnvapen. Dock är det bara USA som har kärnvapen placerade utanför sitt eget territorium; ett tydligt svar som Mona missade. Kritiken mot USA baseras på att det i egenskap av ett land som skrivit på Icke-spridningsavtalet är förbjudet att dela dessa vapen med icke- kärnvapenstater, något som alltså sker genom att USA har kärnvapenbaser placerade i bland annat Europa.

Utrikespolitikens andra stora fråga var Afghanistan. Sveriges närvaro har blivit en allt viktigare valfråga med bakgrund av att de stridigheter svenska soldater var inblandade i tidigare i sommar varit hårdare än först rapporterat. De rödgrönas säkerhetspolitiska strategi i Afghanistan förtydligades dagen efter debatten med ett gemensamt uttalande. Vid ett regeringsskifte behåller Sverige sin militära närvaro i landet under hösten 2011, men kommer att påbörja ett tillbakadragande redan i juli nästa år. 2013 ska alla svenska trupper vara ute ur Afghanistan.

Mona får pluspoäng för sin betoning av att fattigdom och konflikter inte går att lösa militärt. Långsiktiga civila aktioner där Sveriges närvaro sker genom civila insatser och bistånd är vad som krävs och Mona utlovade just den strategin för den svenska Afghanistaninsatsen.  Tyvärr märks det hur hon försöker balansera mellan att leva upp till traditionella idéer om statsmannaskap med föreställningar om ”landsfäder med mod” som använder militära insatser som lösning på världens problem och insikten att den militära strategin har misslyckats. En insikt som Mona delar med en majoritet av det internationella samfundet. På det stora hela var Monas säkerhetspolitiska vision vacklande men positiv.

Mona, det finns fakta som underbygger, använd dessa så blir din argumentation starkare.  Det ska bli intressant att höra vad de andra partiledarna har att säga om fred och säkerhet de kommande dagarna. Fortsättning följer…