« »

Blogg: mot nya mål – Sverige och Agenda 2030

juli 12, 2017

Det har säkert inte undgått er att IKFF har spenderat de senaste veckorna i New York och deltagit i förbudsförhandlingarna om kärnvapen. I fredags var vi med om en historisk dag när 122 stater röstade igenom ett förbud mot världens sista massförstörelsevapen. Som ni också vet jobbar IKFF med många olika frågor för att kunna nå vårt mål om en jämställd och fredlig värld. Den här veckan är jag därför kvar på FN i New York men nu är fokus på Agenda 2030 och Sveriges rapportering av deras implementering av de 17 global målen under FN:s High Level Political Forum (HLPF).

Under två veckor (10-21 juli 2017) samlas FN:s medlemsstater, FN-organ, det globala civilsamhället samt andra aktörer för att diskutera Agenda 2030 och hur stater kan nå sina åtagande om en mer hållbar och rättvis framtid. Agendan, som antogs på FN:s högkvarter 25 september 2015, sätter upp 17 mål som ska uppfyllas innan 2030 för att uppnå hållbar utveckling utifrån tre dimensioner; socialt, ekologiskt och ekonomiskt.

Den stora skillnaden mellan Agenda 2030 och de tidigare Milleniemålen är att målen nu inte är skrivna utifrån att utvecklade länderna ska bidra till att utveckla andra länder, utan att alla länder ska arbeta för att uppnå målen om hållbar utveckling. Agenda 2030 belyser också vikten av ett intrigerat synsätt på hållbar utveckling och att målen inte står isolerade från varandra. Sverige måste alltså implementera agendan både inom Sverige men även som en global aktör och på ett integrerat och holistiskt sätt.

Gabriella är i FN och bevakar diskussionerna om Agenda 2030 och rapporterar vår syn på hur Sverige implementerar agendan.

Gabriella är i FN och bevakar diskussionerna om Agenda 2030 och rapporterar vår syn på hur Sverige implementerar agendan.

Från och med den 1 januari 2016 fungerar målen i Agenda 2030 som en övergripande inriktning för det internationella samfundets arbete för hållbar utveckling. Agenda 2030 ska enligt regeringen vara styrande för alla ministrar och för den svenska politiken överlag, och sammankopplas med Politik för Global Utveckling (PGU). Varje år fram till 2030 kommer olika länder ge en så kallad volontär rapportering av deras implementation av agendan. I år är det 44 stater, inklusive Sverige, som åtagit sig att rapportera och därför är jag på plats.

Sveriges implementering av agendan

Vi ser positivt på regeringens satsningar på konfliktförebyggande arbete och kvinnors deltagande vilka har bidragit till ökad fokus på dessa frågor både nationellt och internationellt. Den feministiska utrikespolitiken skickar en viktig signal och exempelvis projekt för att få in kvinnor i fredsförhandlingar är ett bra exempel. Inom våra arbetsområden ser vi dock utmaningar med Sveriges implementering av agendan, specifikt i relation till jämställdhet (mål 5) och fredliga och inkluderande samhällen (mål 16). Det är tydligt i vårt arbete hur delar av regeringens politik motverkar arbetet med att uppnå Agenda 2030. Vi ser hur bristen på samstämmig politik (mål 17.14) har skapat tydliga konflikter i den förda politiken, mellan departement och ministrar med olika ansvarsområden. Några exempel:

  • Svensk vapenexport, inklusive regeringens förslag på ny lagstiftning, motverkar implementeringen av Agenda 2030 då demokrati och mänskliga rättigheter inte ställs över så kallade säkerhets- och försvarspolitiska intressen.
  • Sverige har genom EU slutit avtal med flera länder som inte kan garantera asylsökande en rättssäker prövning. Den svenska politiken försvårar även anhöriginvandring vilket försvårar för kvinnor och flickor att ta sig till Europa och Sverige för skydd.
  • Sveriges handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter saknar ett tydligt jämställdhetsperspektiv, bindande krav och konkreta åtgärder för att säkerställa att svenska företag respekterar mänskliga rättigheter.

Vi har därmed under våren arbetat aktivt med att belysa dessa utmaningar i och med Sveriges implementering av Agenda 2030. Vi ser att Sverige bör diskutera och hantera dessa målkonflikter i sin rapportering till FN för att visa på en så fullständig bild som möjligt av arbetet med agendan. Dessa utmaningar visar även vikten av att rapporten inkluderar aspekter om hur Sverige, som global aktör, påverkar implementeringen av Agenda 2030 såväl i Sverige som utanför våra gränser.

I relation till målet om jämställdhet (mål 5) och målet som ämnar till att mobilisera ytterligare finansiella resurser till utvecklingsländer (17.3) har Sveriges initiativ, tillsammans med Nederländerna och Belgien, om att mobilisera politisk och finansiellt stöd för att garantera långsiktigt finansiella resurser för det globala arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) utgjort en stor möjlighet för implementeringen av agendan.

Vi ser därmed hur den feministiska utrikespolitiken kan skapa möjligheter för mer hållbar finansiering inom det globala arbetet med Agenda 2030. Detta måste även vara fallet vad gäller kvinnorättsorganisationer runt om i världen som arbetar med fredsbyggande och konfliktförebyggande, som är i stort behov av mer långsiktig finansiering. IKFF som är aktiva i mer än 30 länder ser tydligt hur sporadisk och kortsiktig finansiering är ett hinder för organisationers arbete. Bristen på resurser till de organisatoriska kostnader som krävs för att bedriva ett långsiktigt arbete leder till ökade risker för kvinnorättsaktivisters hälsa och säkerhet och kan hindra strukturell förändring. Finansiering är således en viktig del i en feministisk politik och för att skapa hållbara organisationer som bidrar till hållbar utveckling.

Slutligen för att Sverige ska bidra till hållbar utveckling och specifikt till målet om att bevara haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt (mål 14) samt målet om att främja fredliga och inkluderande samhällen (mål 16) måste Sverige arbeta för att, både i Sverige och globalt, minska militära utgifter och istället omfördela dessa till civila ändamål i syfte att främja jämställdhet, mänskliga rättigheter, hållbar utveckling samt internationell fred och säkerhet. IKFF ser med oro på den ökade militariseringen inom Sverige, närmandet till Nato och de stora internationella militära övningar som kommer att genomföras i olika delar av Sverige under 2017 då de motverkar arbetet för konfliktförebyggande, fred och avspänning. Tidigare i år i utrikespolitiska deklarationen lyftes klimatförändringarna och brist på vatten som säkerhetspolitiska hot. Trots detta görs inte kopplingen politiskt inte till Sverige. Det svenska försvaret tillåts öva kring Vättern trots det miljömässiga hot det innebär för en av Sveriges största råvattentäkter. Vättern försörjer idag cirka 250 000 personer med dricksvatten och är en viktig vattentäkt för framtiden. Militära intressen kan inte tillåtas stå över skyddet av vårt framtida behov av vattenförsörjning.

Gabriella Irsten, politisk handläggare 

Delta i debatten!

kommentarer

TAGS →
 

© 2015 IKFF | Alla rättigheter reserverade | Om hemsidan | webbansvarig