Varmt välkommen!

Programmet i sin helhet hittar du här.

23 September
Nedrustning i sikte?
Tid: kl. 14.20-14.40
Plats: Stora Scenen, Internationella Torget
Trots nya avtal och konferenser under 2010 finns tusentals kärnvapen kvar i världens arsenaler. Finns det hopp om att dessa nu skrotas?
Medverkande: Henrik Salander (Middle Powers Initiative) och Petra Tötterman Andorff (IKFF).
Modererat av Aleksander Gabelic (FN-förbundet)

25 september
Kvinnors dubbla roller i konflikter
Tid: kl 10.40-11.00
Plats: Stora scenen, Internationella Torget
Den kontroversiella författarinnan Nawal El Saadawi talar om kvinnor som makthavare och offer i Afrika.
Medverkande: Nawal El Saadawi och Ingela Mårtensson

Söndag 26 sept
Peking – hela världen för kvinnor
Tid: kl 13.00-13.30
Plats: Lilla scenen
15 år efter FN:s kvinnokonferens i Peking är kvinnors situation fortfarande utsatt i väpnade konflikter.

Internationella torgets program under Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg 2010

Internationella torget, nu även på Facebook
Gå gärna med i Internationella torgets Facebook-grupp:
http://www.facebook.com/pages/Internationella-Torget-pa-Bokmassan-i-Goteborg/119271124771486#!/pages/Internationella-Torget-pa-Bokmassan-i-Goteborg/119271124771486

I år firar Internationella torget 10 år.
Vilka minnen har du av detta? Vad har IKFF gjort under dessa år? Skriv och berätta, före 26 augusti, till Annalena Vidlund; ikffgoteborg@hotmail.com. Det kan komma att bli en sammanställning av alla föreningars minnen från dessa 10 år.

Gårdagens partiledarutfrågning av Kristdemokraternas Göran Hägglund blev en besvikelse då varken partiledaren eller programledarna tog upp någon utrikes – eller säkerhetspolitisk fråga under den timme programmet varade. Det är förvånande att internationella frågor inte nämndes en enda gång när vi vet att Kd har en tydlig säkerhetspolitik – i IKFF:s betygsättning av riksdagspartierna (som du kan hitta här- länk) är Kd tillsammans med Centerpartiet de två partier inom Alliansen vars säkerhetspolitik fått högst betyg. Vi hade gärna velat se Göran uppmärksamma Kristdemokraternas inställning till frågor om nedrustning och hur Sverige ska jobba för fred i världen. Tyvärr verkar det som att de globala frågorna fick stryka på foten under partiledarutfrågningen, men förhoppningsvis får vi veta mer om Görans inställning till utrikes- och säkerhetspolitik under partiledardebatterna som snart sätter igång.

Som en notering vid sidan av vill Göran, i likhet med många andra svenska politiker, inte kalla sig feminist utan vidhöll att han främst av allt är kristdemokrat. Han fick dock backa snabbt då programledarna läste upp en definition av feminism som han medgav att han höll med. Hur står det till med de feministiska kunskaperna socialminister Hägglund? Och är det så att man inte kan vara både kristdemokrat och feminist samtidigt?

Nu väntar vi bara på att du ska komma ut som feminist, Göran.

I måndags gav utbildningsminister Jan Björklund sin syn på utrikes- och säkerhetspolitiken i den SVT-ledda partiledarutfrågningen.  Upprustning var på agendan när Folkpartiets partiledare presenterade sin militära linje.

Det lilla utrymme som gavs till utrikes – och säkerhetspolitik under partiledarutfrågningen dominerades av hotet från Ryssland och Sveriges närvaro i Afghanistan. Till skillnad från t.ex. försvarsminister Tolgfors anser Jan Björklund att Rysslands ökade militära kapacitet i Östersjö-området och agressiva förhållningssätt mot sina grannstater är något svensk försvarspolitik måste ta allvarligt på. Jans resonemang var något motsägelsefullt – han ville inte säga rakt ut att han anser att hotet från Ryssland ökat, men när han i nästa mening med orden ’vi borde ha vaknat tidigare’ menade att vi måste rikta fokus på att försvara Sverige var det ganska tydligt att han ser Ryssland som ett säkerhetshot. Jan tycker att nedrustningen av militärbasen på Gotland var ett misstag och vill lägga pengar på att rusta upp den i syfte att därifrån kunna försvara Sverige.  Jans utspel visar klart på Folkpartiets militaristiskt präglade syn på säkerhet. Om Sverige börjar rusta upp i rädsla för Ryssland riskerar vi att hamna i en ond upprustningscirkel.

Även i Afghanistanfrågan dominerar Jans traditionella syn på säkerhet. Om Folkpartiet får välja blir Sverige kvar i landet under överskådlig tid, och en tidsplan är i Jans mening orealistisk för både nedtrappning och överlämning av det afghanska försvaret till nationella styrkor. Sveriges närvaro i Afghanistan ska öka, och Jan använde sig av klassisk skrämseltaktik genom att argumentera för att i samma sekund som svenska trupper lämnar landet tar talibanerna över. Jan, i din säkerhetspolitik hittar vi inte ett spår av någon annan lösning på situationen i Afghanistan än den traditionellt militära. Måste vi påminna om att den lösningen inte fungerat hittills?

Den analys som Jan gjorde under utfrågningen gjorde oss oroliga för utmaningen Sveriges insats för fred och nedrustning kommer att stå inför om Jan får bestämma.  Han argumenterade för upprustning, och nämnde inte sin strategi för att bygga långsiktig fred genom civila insatser.  Därmed missas viktiga frågor som fattigdom, bistånd, och kvinnors utsatta situation och betyget blir helt klart underkänt.

Camilla Reuterswärd, IKFF

Mona Sahlins utrikes- och säkerhetspolitik i valrörelsen har verkat lovande och följer den tydliga nedrustningslinje som hon presenterade både i förstamaj-talet och under Almedalen. Mona har insett att Sveriges rykte som fredsbevarande land har vacklat på sistone, inte minst i kärnvapenförhandlingar där vi numera delar röst med kärnvapenstaterna Frankrike och Storbritannien. Under gårdagens partiledarutfrågning verkade hon stå kvar vid sina prioriteringar, men vissa svar lämnade frågetecken vad gäller de säkerhetspolitiska kunskaperna. Frågor som enkelt hade kunnat besvaras med faktakunskaper blev nu svävande och ibland defensivt besvarade.

En stor del av debatten gick åt att diskutera de rödgrönas uttalande att ”en rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser”.  Ett bra initiativ, dock orealistiskt enligt politiska experter, och kritiken var hård för det otydliga uttalandet som framstod som ganska ogenomtänkt.  En Obama-inspirerad Mona pratade om den amerikanska presidentens engagemang och ansvar för nedrustning.  Vi har liksom många andra uppskattat att Obama uppmärksammar nedrustningsfrågor, men USA:s politik har fortfarande mycket kvar att bevisa.

Det rödgröna fokuset på USA kritiserades i debatten eftersom många andra stormakter, som t.ex. Ryssland och Indien har kärnvapen. Dock är det bara USA som har kärnvapen placerade utanför sitt eget territorium; ett tydligt svar som Mona missade. Kritiken mot USA baseras på att det i egenskap av ett land som skrivit på Icke-spridningsavtalet är förbjudet att dela dessa vapen med icke- kärnvapenstater, något som alltså sker genom att USA har kärnvapenbaser placerade i bland annat Europa.

Utrikespolitikens andra stora fråga var Afghanistan. Sveriges närvaro har blivit en allt viktigare valfråga med bakgrund av att de stridigheter svenska soldater var inblandade i tidigare i sommar varit hårdare än först rapporterat. De rödgrönas säkerhetspolitiska strategi i Afghanistan förtydligades dagen efter debatten med ett gemensamt uttalande. Vid ett regeringsskifte behåller Sverige sin militära närvaro i landet under hösten 2011, men kommer att påbörja ett tillbakadragande redan i juli nästa år. 2013 ska alla svenska trupper vara ute ur Afghanistan.

Mona får pluspoäng för sin betoning av att fattigdom och konflikter inte går att lösa militärt. Långsiktiga civila aktioner där Sveriges närvaro sker genom civila insatser och bistånd är vad som krävs och Mona utlovade just den strategin för den svenska Afghanistaninsatsen.  Tyvärr märks det hur hon försöker balansera mellan att leva upp till traditionella idéer om statsmannaskap med föreställningar om ”landsfäder med mod” som använder militära insatser som lösning på världens problem och insikten att den militära strategin har misslyckats. En insikt som Mona delar med en majoritet av det internationella samfundet. På det stora hela var Monas säkerhetspolitiska vision vacklande men positiv.

Mona, det finns fakta som underbygger, använd dessa så blir din argumentation starkare.  Det ska bli intressant att höra vad de andra partiledarna har att säga om fred och säkerhet de kommande dagarna. Fortsättning följer…

http://www.peacewomen.org/news_article.php?id=1653&type=news

Läs uppropet här.