FN-stadgans artikel 26

I artikel 26 i FN-stadgan står det klart och tydligt att ”i syfte med att främja upprättande och upprätthållande av internationell fred och säkerhet med minsta möjliga uppoffring av världens mänskliga och ekonomiska tillgångar för rustningsändamål, har säkerhetsrådet att, med biträde av det omförmälda militära stabsutskottet, utarbeta planer för ett system till reglering av rustningarna att underställas Förenta Nationernas medlemmar.” FN-stadgan förhandlades fram av 50 regeringar och började skrivas under 1945, i artikel 26 går det att utläsa originaltankarna kring denna nya institution och att om länder arbetade tillsammans så skulle man genom FN faktiskt kunna förebygga konflikter och skapa fred och säkerhet och inte bara prata om det. Artikel 26 utmanar och adresserar militarismen i världen – den uppfattning att internationella relationer och nationers säkerhet beror på militärstyrka.

Artikel 26 sätter dessutom säkerhetsrådet i centrum för nedrustning och för att styra finansiella medel från militär säkerhet till mänsklig säkerhet. Detta är något som inte har skett, istället har säkerhetsrådets permanenta medlemmar engagerat sig i militärkapprustning och militära utgifter. Det är viktigt att särskilja på FN och dess medlemsländer. Det är inte FN som har misslyckats med att skapa fred och säkerhet utan det är framförallt de mäktiga medlemsländerna som har misslyckats med att uppfylla det ansvar som tilldelats dem enligt FN-stadgan.

Det finns en tydlig brist på politisk vilja att nedrusta i världen. Det ansvar som enligt artikel 26 ligger på säkerhetsrådet har istället hamnat på andra nedrustningsinstitutioner. De främsta forum där nedrustningsdiskussioner och beslut sker är generalförsamlingens första kommitté som diskuterar frågor rörande internationell fred och säkerhet och lämnar förslag på resolutioner till generalförsamlingen, nedrustningskonferensen i Genève som är den enda multilaterala församlingen med mandat att förhandla fram juridiskt bindande dokument. Konferensen har sammanträtt sedan 1962 men har sen 1999 har inget arbetsprogram antagits och för kärnvapen så finns (NPT) icke-spridningsavtals konferenserna vart 5 år och däremellan hålls s k förberedningskonferenser.

Läs mer om WILPF:s arbete för nedrustning.

Senast uppdaterad: 1 oktober 2009