Kvinnor, fred och säkerhet

Läs hela IKFF: s policy för kvinnor, fred och säkerhet

Bakgrund

Alla människor vill leva i en miljö fri från hot där de kan känna sig säkra. Men vad betyder egentligen säkerhet och vilka är de största hoten mot vår säkerhet idag? Vems säkerhet är det man talar om och hur kan man på bästa sätt garantera säkerheten i världen?

Den traditionella synen på säkerhet, det som kallas för det realistiska synsättet, har länge dominerat det säkerhetspolitiska tänkandet. Inom detta synsätt är nationalstaten den viktiga aktören, statens territoriella överlevnad det primära målet, och militära medel den viktigaste strategin. Mot denna syn på säkerhet har IKFF alltid opponerat sig; fred och säkerhet kan aldrig uppnås genom krig, utan den enda vägen till hållbar fred är förhandling, dialog och utveckling av en fredskultur. Dessutom är staten en alltför snäv kategori att utgå från, på grund av olika gruppers marginalisering inom staten. Marginaliseringen kan ha sitt ursprung i kön, klass, religion, etnisk och nationell tillhörighet, och handlar alltså om makt och identitet. IKFF har därför länge arbetat med ett mänskligt perspektiv på säkerhetspolitik. Inom ramarna för detta har det feministiska perspektivet och genusperspektivet viktiga funktioner. Perspektiven förespråkar en bredare syn på vad som utgör säkerhetshot och ifrågasätter framförallt statens traditionella roll som garant för allas säkerhet.

Att krig och konflikter idag inte bara utspelar sig på slagfält där två militära styrkor möts står klart. Moderna konflikter pågår mitt i samhällen och påverkar civilbefolkningen dagligen. De som utsätts mest är ofta kvinnor och barn. I dag är upp till 80 procent av alla offer under krig civila. Kvinnor, som oftast ansvarar för familjen och hushållet, påverkas naturligtvis oerhört då de ensamma får kämpa för att få tillgång till resurser som ofta är svårtillgängliga under pågående konflikter. Deras utsatthet ökar också genom risken för att falla offer för utpressning, sexuellt våld och trafficking.

Trots att kvinnor är oerhört involverade i konfliktsituationer, värderas deras erfarenheter och åsikter lågt i krishantering och fredsbevarande arbete. Kvinnor finns mycket sällan representerade i nationellt och internationellt politiskt beslutsfattande och i sammanträdesrum där fredsavtal förhandlas fram, trots att de har stor kunskap om de grundläggande behov och hinder som finns där man försöker skapa ett nytt samhälle. Eftersom kvinnor inte deltar i krig på samma sätt som män har de också en annan erfarenhet av krig. Varför är det så svårt att se kvinnor inte bara som offer för konfliktsituationer, utan även som potentiella aktörer i konfliktlösning? Både FN och EU har antagit resolutioner som betonar vikten av kvinnors medverkan i dessa sammanhang. Resolution 1325 antogs 2000 av FN: s säkerhetsråd. Resolutionen är bindande för FN: s medlemsländer och innebär ett erkännande av konflikters speciella inverkan på kvinnor och vikten av deras medverkan i freds- och säkerhetssammanhang. Alla EU: s länder är medlemmar i FN och resolutionen är således bindande för dem. EU är emellertid långt ifrån att tillämpa ett genusperspektiv i säkerhetspolitiken, såväl när det handlar om kvinnors deltagande som genusperspektivets integrering i verksamheten. Därför måste man arbeta för att såväl se kvinnors särskilt utsatta situation som att erkänna kvinnor som viktiga aktörer på alla nivåer.

FN:s säkerhetsråd har efter resolution 1325 antagit ett ytterligare ett antal resolutioner på temat ”Kvinnor, fred & säkerhet”. Läs mer under fliken Förenta Nationerna.

Senast uppdaterad: 3 februari 2012