Europeisk säkerhetspolitik

Läs IKFF: s policy om Europeisk Säkerhetspolitik

IKFF:s undersökning angående internationella insatser

En undersökning utförd av IKFF visar att flera svenska riksdagspartier menar att det kan finnas situationer då EU måste agera utan FN-mandat. Det råder också stor oenighet om EU:s solidaritetsprincip hotar svensk alliansfrihet.

Bakgrund

Den europeiska kontinenten har under 1900-talet upplevt såväl förödande världskrig som inlett ett växande samarbete. Från att ha varit en splittrad kontinent står vi nu inför en framtid som är alltmer sammanflätad. Detta gäller inte minst när det kommer till säkerhetspolitiken.

Den traditionella synen på säkerhet har länge riktat fokus mot nationalstater och stannat vid dess gränser. Idag är vi dock på väg att vända blicken bort från dessa och istället uppmärksamma regionala och internationella samarbetsmöjligheter. Anledningarna till detta är många. Framför allt har man mer och mer kommit att inse att säkerhetshot är gränsöverskridande och bör bemötas gemensamt. Det är dock inte självklart hur detta gemensamma agerande bör utformas.

Inom EU har en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) utvecklats successivt. Samarbetet är mellanstatligt till sin karaktär, vilket innebär att det fortfarande är upp till medlemsstaterna att fatta slutgiltiga beslut. Dock uppger unionsfördraget att medlemsstaterna utan undantag skall stödja den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, samt avstå från att agera på ett sätt som strider mot unionens intressen. Det är EU: s ministerråd som är ansvarigt för GUSP, som i sin tur har ett antal olika organ inom sitt ramverk.

En central del inom GUSP är EU: s Säkerhets- och Försvarspolitik (ESFP) som utgör EU: s krishanteringsförmåga. ESFP består av en civil och en militär komponent och det är inom detta samarbete som Nordic Battlegroup är verksamt. Nordic Battlegroup är en snabbinsatsstyrka som första halvåret 2008 står under svenskt ansvar, en styrka som med snäv tidsram skall infinna sig i konfliktområden. Sverige har alltså redan tagit stor del i det som är Europas gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, trots påstådd alliansfrihet.

Det europeiska samarbetet gällande utrikespolitik är under utveckling. Lissabonfördraget väntar runt hörnet och kommer att skapa en rad förändringar. Exempelvis kommer en hög representant för utrikes- och säkerhetspolitiken att inrättas, som har till uppgift att vara ordförande när EU: s utrikesministrar träffas. Samtidigt är utvecklingen av ett gemensamt försvars- och materielverk under konstruktion liksom den gemensamma marknaden för krigsmateriel. Solidaritetsklausulen förbinder därtill medlemsstater att ställa upp för andra stater inom EU om de skulle bli anfallna. Sverige förbinds alltså att backa upp länder som har kärnvapen om behovet skulle uppstå.

På grund av den utveckling som sker av EU i allmänhet, och GUSP i synnerhet, anser IKFF att det är nödvändigt att problematisera hur EU som global aktör bör agera. EU: s medlemsstater står i dag inför ratificeringen av Lissabonfördraget som innehåller en tydlig uppmaning till medlemsstaterna att satsa på militär rustning. IKFF protesterar mot att det föreslagna fördraget kräver upprustning i medlemsländerna. Istället för att satsa på den militaristiska ideologin, är det av största vikt att arbeta för en bred och stark fredskultur. I kampen för denna är det centralt att;

• öka allmänhetens intresse för och insyn i europafrågorna och driva på det civila samhället att engagera sig i dessa frågor
• uppmärksamma svenska och europeiska kvinnor på Europaparlamentsvalen år 2009 och möjligheten att påverka europeisk politik på europeisk, nationell och lokal nivå. Att intressera europeiska kvinnor att gå och rösta för att nyttja sina demokratiska rättigheter och på så sätt även höja valdeltagandet i Europaparlamentsvalet 2009.
• påverka den svenska regeringen att under ordförandeskapet 2009 sätta förebyggande, civil krishantering och genusfrågor högt på den europeiska dagordningen

Den europeiska säkerhetspolitiken är under förändring. Därför är det av stor vikt att människor engagerar sig och arbetar för en säkerhetspolitik som tar allas säkerhet på allvar, och sätter freden i främsta ledet.

Senast uppdaterad: 17 maj 2009