Nedrustning

I syfte att främja upprättande och upprätthållande av internationell fred och säkerhet med minsta möjliga uppoffring av världens mänskliga och ekonomiska tillgångar för rustningsändamål, har säkerhetsrådet att, med biträde av det i artikel 47 omförmälda militära stabsutskottet, utarbeta planer för att system till reglering av rustningarna att underställas Förenta Nationernas medlemmar. - Art. 26, UN Charter

Investeringar i militära medel är en central del av en politik som grundar sig på uppfattningen att staters säkerhet är beroende av hot om våld. Genom att rusta för krig anser stater sig kunna avskräcka från yttre hot, motstå fientliga anfall och skydda statens territorium från intrång. De senaste åren har denna traditionella syn på säkerhet blivit allt mer kritiserad. Feministiska analyser har visat att staters säkerhet, det man anser sig skydda genom användningen av militära medel, inte är detsamma som individers säkerhet. Även om stater ger sig ut i krig för att beskydda de mest sårbara i ett samhälle är det ofta civila som faller offer för krigens förstörelse. Ändå motiveras användningen av militära medel i krig och konflikter med argument grundade i föreställningar om beskydd. Vapen anses avskräcka från anfall och krig ses därför som lösningen på konflikter. I detta resonemang finns en tydlig paradox; krig leder till ökad osäkerhet för civila, och är alltså inte synonymt med beskydd. Om man på allvar vill tala om beskydd är det nödvändigt att överge den statscentrerade synen på säkerhet och istället lyfta fram individens säkerhet. Detta är dock något som ofta glöms bort inom internationell säkerhetspolitik. Istället fortsätter stater rusta för krig och de militära utgifterna slår varje år nya rekord. För att global gemensam säkerhet skall nås måste vi arbeta tillsammans för nedrustning av befintliga vapenarsenaler.

IKFF har ända sedan starten arbetat för nedrustning och sedan USA presenterade den första atombomben 1945 för avskaffande av kärnvapen. Idag heter WILPF: s nedrustningsprojekt Reaching Critical Will. På Reaching Critical Wills webbplats kan du hitta internationella avtal och fördrag om nedrustning. Den följer och uppdaterar allt som händer i de pågående FN-förhandlingarna om nedrustning. Här finner du alla fakta om kärnvapen, samt också fakta om de företag som mest bidrar till framställning av massförstörelsevapen.

IKFF och vapenexport

IKFFs position gällande vapenexport

Arms Trade Treaty

Den 2 april 2013 röstade FN:s generalförsamling fram det internationella vapenhandelsavtalet Arms Trade Treaty (ATT). Förhandlingarna för ATT inleddes 2006 efter starka påtryckningar från det civila samhället. Stater som Japan, Storbritannien, Costa Rica och Kenya var pådrivande i arbetet, liksom Sverige som hade en central roll under förhandlingarna.

Arms Trade Treaty förbjuder vapenexport om det finns en risk för att vapnen kan användas för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter. ATT är även det första avtalet som erkänner kopplingen mellan den internationella vapenhandeln och genusbaserat våld, så som våld mot kvinnor i konflikter. IKFF var inför och under förhandlingarna en central aktör i arbetet för att inkludera bindande bestämmelser om att förebygga genusbaserat våld i ATT. Det färdiga avtalet säger att en stat inte får exportera vapen, ammunition eller vapendelar om det finns en risk för att dessa kommer användas för genusbaserat våld som utgör brott mot mänskliga rättigheter eller humanitär rätt, underminerar fred och säkerhet, eller utgör del av transnationell organiserad brottslighet så som trafficking.

Det antagna Arms Trade Treaty är starkare än tidigare förslag till avtal, som IKFF riktade skarp kritik mot. Men samtidigt finns svagheter. Till exempel är avtalets omfång för snävt vad gäller vilka typer av vapen det reglerar, och vissa vapenöverföringar regleras inte heller. Avtalet saknar också tydliga krav på att staterna ska redovisa sina vapenaffärer öppet och överföringar av ammunition och vapendelar regleras inte lika starkt som handeln med vapen. För att säkerställa att ATT inte används för att legitimera sådan handel som inte borde tillåtas, kommer det civila samhället att ha en central roll. Det civila samhället kommer att övervaka och driva på för att stater implementerar avtalet så effektivt som möjligt.

Det antagna avtalet finns att läsa här.

IKFF:s internationella projekt Reaching Critical Will har samlat information, uttalanden och analyser om Arms Trade Treaty här.

Klustervapen

När ett klustervapen exploderar sprids mängder av mindre sprängladdningar över ett så stort område att det i praktiken är omöjligt att undvika civila offer. Oexploderad klusterammunition som ligger kvar på marken skadar och dödar civilbefolkningen också långt efter att ett krig tagit slut. Afghanistan, Irak, Libanon och Tjetjenien är exempel på krig där klustervapen har använts. 98 procent av de människor som dött eller skadats av klustervapen beräknas ha varit civila, och ca 40 procent av de drabbade är barn.

På initiativ av den norska regeringen hölls i februari 2007 en internationell regeringskonferens i Oslo om klustervapen. Konferensen blev startskottet för en internationell process (den så kallade Osloprocessen) som ledde fram till ett internationellt totalförbud av klustervapen. Vid en officiell ceremoni i Oslo den 3 december 2008 skrev nära hundra länder, inklusive Sverige, under en konvention som förbjuder klustervapen. Konventionen kommer att träda i kraft sex månader efter att minst 30 länder dessutom har ratificerat den. IKFF var aktivt i påverkansarbetet i Sverige genom det svenska nätverket mot klustervapen med andra organisationer från det svenska civila samhället. I april ratificerade Sverige klustervapenförbudet, du kan läsa mer om det här.

Kvinnor, nedrustning, vapenkontroll och icke-spridning

Även om arbetet för kvinnors deltagande, synliggörandet av kvinnors särskilt utsatta situation i konflikter och genusperspektivets inkludering inom internationell fred och säkerhet har tagit stora steg framåt under senare år har nedrustningssfären misslyckats ta till sig dessa budskap. År 2010 antog dock FN:s generalförsamlings första utskott, det utskott som behandlar frågor om internationell fred och säkerhet, en historisk resolution om Women, Disarmament, Arms Control and Non Proliferation. Resolutionen uppmanar framförallt till kvinnors ökade deltagande i nedrustningsfrågor. Även om detta är ett mycket litet steg kan det ändå ses som ett framsteg, eftersom frågor som specifikt handlar om kvinnor sällan diskuteras inom traditionella nedrustningsförhandlingar. Läs resolutionen här! Om du är intresserad av vad mer som händer i första kommittén, följ rapporterna på IKFF:s internationella nedrustningsprojekt Reaching Critical Will.

Kärnvapen

Filmen visar ett seminarium om kärnvapen på Säkerhetspolitiskt sommartorg i Almedalen 2010. Medverkar gör bland annat IKFF:s generalsekreterare Petra Tötterman Andorff

Kärnvapen är ett av de största hoten mot mänskligheten idag. Språket som används om kärnvapen är dock ofta så kliniskt och tekniskt att den mänskliga aspekten och den skada de medför förbises. Språket är också starkt sexualiserat och kärnvapen har flera gånger liknats vid fallossymboler. Genom att använda ett språk som distanserar oss från att människor skadas, miljöförstöring samt alla andra konsekvenser som kärnvapen kan resultera i, blir de neutraliserade och legitimerade och associeras med termer som är attraktiva för beslutsfattarna; makt, potens och styrka. Kärnvapen kan därmed sägas bli den ultimata mätpunkten på politisk och manlig makt.

Kärnvapen regleras internationellt under the nuclear Non-Proliferation Treaty NPT (icke-spridningsavtalet). Avtalet ger fem stater – USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina – rätten att ha kärnvapen under förutsättningen att de nedrustar sina befintliga arsenaler. I utbyte förbinder sig övriga parter i avtalet att inte skaffa kärnvapen. Icke-spridningsavtalet ger också alla stater rätt att utveckla och använda kärnkraft för fredliga ändamål. Detta är problematiskt eftersom kapacitet och material för kärnkraft möjliggör utveckling av kärnvapen. Brister i avtalet, både gällande rätten till kärnkraft samt att vissa stater får ha kärnvapen och andra inte, skapar starka låsningar i internationella nedrustningsförhandlingar.

Trots att icke-spridningsavtalets (NPT) artikel VI ålägger kärnvapenstater att nedrusta sina befintliga arsenaler finns fler än 20 000 kärnvapen kvar i världen. Istället för att närma sig målet om total avveckling moderniserar kärnvapenstater sina befintliga arsenaler och höjer på så vis kapaciteten för massförstörelse. Det finns också stater utanför icke-spridningsavtalet som har skaffat kärnvapen – Indien, Pakistan, Nordkorea och Israel. Att dessa stater skulle skriva under avtalet som icke-kärnvapenstater är knappast troligt. Med tanke på att flera stater står utanför avtalet, samt en ovilja hos kärnvapenstaterna att leva upp till nedrustningsmålsättningar, behövs nya lösningar. En möjlighet skulle vara en övergripande konvention eller ett annat juridiskt regelverk som förbjuder kärnvapen, och innehåller en tydlig tidsplan för nedrustning. Liknande konventioner reglerar redan biologiska och kemiska vapen. International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN) som IKFF stödjer, driver på ett internationellt plan frågan om en kärnvapenkonvention för att avveckla kärnvapen inom en snar framtid. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har uttryckt sitt stöd för ett liknande regelverk. För att en konvention skall bli verklighet måste många stater stödja förslaget.

I december 2003 beslutade den svenska regeringen att finansiera en oberoende kommission med Hans Blix som ordförande. Syftet är att ta fram konstruktiva förslag om nedrustning och icke-spridning av kärnvapen och andra massförstörelsevapen. Kommissionen presenterade rapporten i maj 2006 och hela rapporten kan du läsa här! 2005 presenterade Carol Cohn tillsammans med Felicity Hill och Sara Ruddick en rapport för kommissionen med syftet att belysa genusaspekter av massförstörelsevapen. Cohn m.fl. pekar här ut kopplingen mellan traditionellt maskulina värden som styrka, rationalitet, beskydd och kontroll å ena sidan och massförstörelsevapen å andra sidan, samt visar på hur innehavet av tunga vapen motiveras med maskulina termer. Cohn konstaterar att idéer utifrån genus formar, begränsar och grumlar diskurser kring massförstörelsevapen, vilket ger politiska konsekvenser. Dessa diskurser påverkar nämligen också nationella och internationella processer. Om detta och mer talade Carol Cohn, inbjuden av IKFF, under ett seminarium i anslutning till att rapporten publicerades. Här kan du läsa hela rapporten!

I november 2009 var IKFF en av arrangörerna bakom den internationella konferensen om kärnvapennedrustning Reaching Nuclear Disarmament – the Role of Civil Society in Strengthening the NPT. Ladda hem konferensrapporten här!

Ladda hem IKFF:s skrift om kärnvapen och genus här.
Ladda hem IKFF:s temanummer av Fred och Frihet om kärnvapen här.

Lätta vapen

I kategorin lätta vapen brukar de vapen räknas in som kan handhas av en eller ett fåtal personer. Problemen med lätta vapen är otaliga och sträcker sig över flera dimensioner. De direkta konsekvenserna får till följd att 1000 personer varje dag dör som resultat av tillgången till lätta vapen. De indirekta skadorna som följer på kränkningar av mänskliga rättigheter och hämmandet av en hållbar utveckling är betydligt större. Förhållandevis drabbas kvinnor oerhört hårt av lätta vapen trots att det sällan är de som äger eller handhar dem. Sett ur detta perspektiv lever oproportionerligt många kvinnor under hot om våld från dessa vapen. Denna typ av vapen är därför ett avgörande hot mot mänsklig säkerhet och påverkar också möjligheten för hållbar utveckling. Det kan minska externa aktörers vilja att verka i ett land och påverkar såväl rörelsefrihet som andra grundläggande mänskliga rättigheter nödvändiga för att skapa förutsättningar för människor att leva och verka. IKFF är på internationellt plan samt genom de två stora projekten Reaching Critical Will och PeaceWomen i New York, medlemmar i nätverket International Action Network on Small Arms, IANSA www.iansa.org.

Ladda hem IKFF:s rapport om väpnat våld mot kvinnor här!

Personminor

Personminor gör inte skillnad på barn eller soldat, och inte heller på om kriget sedan länge är avlutat. De kostar förhållandevis lite och är lätta att producera. De finns kvar som ett hot mot de samhällen där de finns under mycket lång tid.

1997 skrev 121 länder under Ottawakonventionen, som innebär ett förbjud av personminor, idag är antalet länder under konventionen 150. Konventionen förbjuder allt användande men också tillverkning, lagring och överföring samt kräver att existerande minor förstörs. Konventionen har lett till en drastisk minskning i användandet av minor men än är hotet från odetonerade minor stort i många delar av världen är fortfarande stort.

Sexualiserat våld i konflikter

Krig och konflikter innebär alltid ett enormt lidande för hela befolkningen, men våld drabbar män och kvinnor på olika sätt. Anledningen till detta är de djupt förankrade idéerna om genus som genomsyrar vår föreställningsvärld. Kvinnors roll som vårdare förstärks i krigstider och ansvaret för hemmet blir ofta totalt, då männens frånvaro gör dem till ensamma försörjare. Vårdansvaret belastas också svårt av det ökade antalet sårade i samhället. Vissa militära strategier slår också oproportionerligt hårt mot kvinnor, såsom sexuellt våld och våldtäkter, taktiker som används för att kontrollera och förnedra fienden. Sexuellt våld ökar dessutom i hela samhället som en direkt konsekvens av ett mer våldsamt samhällsklimat. Våldtäkt, sexuell tortyr, sterilisering, påtvingad abort och könsstympning är några former av det sexuella våld kvinnor utsätts för även i fredstid, men som ökar drastiskt i samband med konflikter. Även män och pojkar utsätts systematiskt för våld som en direkt följd av förhärskande genuskonstruktioner. Den absolut farligaste föreställningen om maskulinitet är den som definierar män som beskyddare. Uppfattningen gör att även obeväpnade män och pojkar ses som potentiella hot mot fienden och de löper därför en betydligt större risk att dödas. Pojkar är också den grupp som löper störst risk att rekryteras som barnsoldater, ett av vår tids grymmaste övergrepp.

You get what you pay for

Att uppnå universell jämställdhet är ett ambitiöst mål som är uttryckt i FN-stadgan och många resolutioner, dokument från konferenser samt beslut av regeringar. Det kommer att krävas en förändring i vårt sätt att tänka kring könsroller och förhållandet mellan män och kvinnor, pojkar och flickor. Lagstiftningen, sociala attityder och normer behöver ändras. Allvarliga ekonomiska resurser måste göras tillgängliga. Jämfört med militära utgifter verkar de belopp som krävs dock vara löjligt små. IKFF:s internationella projekt Reaching Critical Will har påbörjat ett arbete med att undersöka kostnader för militära utgifter och jämföra det med kostnader för arbetet med jämställdhet och utvecklig, med särskilt fokus på FN:s millenniemål. I samband med detta har kontoret i New York tagit fram en publikation som demostrerar hur mycket pengar som lagts på militära medel respektive medel för utveckling. Läs hela publikationen här.

Senast uppdaterad: 9 april 2013