Nedrustning

I syfte att främja upprättande och upprätthållande av internationell fred och säkerhet med minsta möjliga uppoffring av världens mänskliga och ekonomiska tillgångar för rustningsändamål, har säkerhetsrådet att, med biträde av det i artikel 47 omförmälda militära stabsutskottet, utarbeta planer för att system till reglering av rustningarna att underställas Förenta Nationernas medlemmar.

- Art. 26, UN Charter

Läs IKFF:s policy om nedrustning.

Investeringar i militära medel är en central del av en politik som grundar sig på uppfattningen att staters säkerhet är beroende av hot om våld. Genom att rusta för krig anser stater sig kunna avskräcka från yttre hot, motstå fientliga anfall och skydda statens territorium från intrång. De senaste åren har denna traditionella syn på säkerhet blivit allt mer kritiserad. Feministiska analyser har visat att staters säkerhet, det man anser sig skydda genom användningen av militära medel, inte är detsamma som individers säkerhet. Även om stater ger sig ut i krig för att beskydda de mest sårbara i ett samhälle är det ofta civila som faller offer för krigens förstörelse. Ändå motiveras användningen av militära medel i krig och konflikter med argument grundade i föreställningar om beskydd. Vapen anses avskräcka från anfall och krig ses därför som lösningen på konflikter. I detta resonemang finns en tydlig paradox; krig leder till ökad osäkerhet för civila, och är alltså inte synonymt med beskydd. Om man på allvar vill tala om beskydd är det nödvändigt att överge den statscentrerade synen på säkerhet och istället lyfta fram individens säkerhet. Detta är dock något som ofta glöms bort inom internationell säkerhetspolitik. Istället fortsätter stater rusta för krig och de militära utgifterna slår varje år nya rekord. För att global gemensam säkerhet skall nås måste vi arbeta tillsammans för nedrustning av befintliga vapenarsenaler.

You get what you pay for – Disarming for gender equality

Att uppnå universell jämställdhet är ett ambitiöst mål som är uttryckt i FN-stadgan och många resolutioner, dokument från konferenser samt beslut av regeringar. Det kommer att krävas en förändring i vårt sätt att tänka kring könsroller och förhållandet mellan män och kvinnor, pojkar och flickor. Lagstiftningen, sociala attityder och normer behöver ändras. Allvarliga ekonomiska resurser måste göras tillgängliga. Jämfört med militära utgifter verkar de belopp som krävs dock vara löjligt små. IKFF:s internationella projekt Reaching Critical Will har påbörjat ett arbete med att undersöka kostnader för militära utgifter och jämföra det med kostnader för arbetet med jämställdhet och utvecklig, med särskilt fokus på FN:s millenniemål. I samband med detta har kontoret i New York tagit fram en publikation som demostrerar hur mycket pengar som lagts på militära medel respektive medel för utveckling. Läs hela publikationen här.

Sexualiserat våld i konflikter

Krig och konflikter innebär alltid ett enormt lidande för hela befolkningen, men våld drabbar män och kvinnor på olika sätt. Anledningen till detta är de djupt förankrade idéerna om genus som genomsyrar vår föreställningsvärld. Kvinnors roll som vårdare förstärks i krigstider och ansvaret för hemmet blir ofta totalt, då männens frånvaro gör dem till ensamma försörjare. Vårdansvaret belastas också svårt av det ökade antalet sårade i samhället. Vissa militära strategier slår också oproportionerligt hårt mot kvinnor, såsom sexuellt våld och våldtäkter, taktiker som används för att kontrollera och förnedra fienden. Sexuellt våld ökar dessutom i hela samhället som en direkt konsekvens av ett mer våldsamt samhällsklimat. Våldtäkt, sexuell tortyr, sterilisering, påtvingad abort och könsstympning är några former av det sexuella våld kvinnor utsätts för även i fredstid, men som ökar drastiskt i samband med konflikter. Även män och pojkar utsätts systematiskt för våld som en direkt följd av förhärskande genuskonstruktioner. Den absolut farligaste föreställningen om maskulinitet är den som definierar män som beskyddare. Uppfattningen gör att även obeväpnade män och pojkar ses som potentiella hot mot fienden och de löper därför en betydligt större risk att dödas. Pojkar är också den grupp som löper störst risk att rekryteras som barnsoldater, ett av vår tids grymmaste övergrepp.

Kärnvapen

Filmen visar ett seminarium om kärnvapen på Säkerhetspolitiskt sommartorg i Almedalen 2010. Medverkar gör bland annat IKFF:s generalsekreterare Petra Tötterman Andorff

We have to learn to think in a new way. We have to learn to ask ourselves, not what steps can be taken to give military victory to whatever group we prefer, for there no longer are such steps; the question we have to ask ourselves is: what steps can be taken to prevent a military contest of which the issue must be disastrous to all parties?

Russel – Einstein manifesto 1955

Kärnvapenarsenalerna i världen har fortsatt att växa alltsedan de användes i Hiroshima och Nagasaki under andra världskriget. Trots att icke-spridningsavtalets (NPT) artikel VI ålägger kärnvapenstater att nedrusta sina befintliga arsenaler finns fler än 20 000 kärnvapen kvar i världen. På grund av sekretess och brist på transparens är det svårt att veta hur mycket dessa arsenaler kostar. Vi vet dock med säkerhet att det varje år spenderas skyhöga belopp för att underhålla och modernisera ett av de största hoten mot mänskligheten idag – kärnvapen.

Svenska Läkare mot Kärnvapen (SLMK) skriver på sin informationssajt Lär om Kärnvapen att de tydligaste kostnadsuppgifterna i dagsläget kommer från USA, där man år 2006 spenderade 320 miljarder kronor på kärnvapenrelaterade aktiviteter. Storbritannien lägger ungefär 22 miljarder per år på det nuvarande ubåtssystemet Trident och Frankrike spenderade i genomsnitt 16 miljarder kronor per år på sina kärnvapenaktiviteter mellan åren 2002-2008. Det betyder att dessa tre stater tillsammans under år 2006 lade ut närmare 400 miljarder kronor på kärnvapen. Totalt står USA för drygt hälften av världens samlade kärnvapenutgifter.

Kärnvapen regleras internationellt under the nuclear Non-Proliferation Treaty NPT (icke-spridningsavtalet). Avtalet ger fem stater – USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina – rätten att ha kärnvapen under förutsättningen att de nedrustar sina befintliga arsenaler. I utbyte förbinder sig övriga parter i avtalet att inte skaffa kärnvapen. Icke-spridningsavtalet ger också alla stater rätt att utveckla och använda kärnkraft för fredliga ändamål. Detta är problematiskt eftersom kapacitet och material för kärnkraft möjliggör utveckling av kärnvapen. Brister i avtalet, både gällande rätten till kärnkraft samt att vissa stater får ha kärnvapen och andra inte, skapar starka låsningar i internationella nedrustningsförhandlingar.

Trots icke-spridningsavtalet som förbinder kärnvapenstaterna att nedrusta sina befintliga arsenaler fortsätter kärnvapen att hota människors överlevnad så länge de inte nedrustas. Istället för att närma sig målet om total avveckling moderniserar kärnvapenstater sina befintliga arsenaler och höjer på så vis kapaciteten för massförstörelse. Det finns också stater utanför icke-spridningsavtalet som har skaffat kärnvapen – Indien, Pakistan, Norkorea och Israel. Att dessa stater skulle skriva under avtalet som icke-kärnvapenstater är knappast troligt.

Med tanke på att flera stater står utanför avtalet, samt en ovilja hos kärnvapenstaterna att leva upp till nedrustningsmålsättningar, behövs nya lösningar. En möjlighet skulle vara en övergripande konvention eller ett annat juridiskt regelverk som förbjuder kärnvapen, och innehåller en tydlig tidsplan för nedrustning. Liknande konventioner reglerar redan biologiska och kemiska vapen. International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN) som IKFF stödjer, driver på ett internationellt plan frågan om en kärnvapenkonvention för att avveckla kärnvapen inom en snar framtid. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har uttryckt sitt stöd för ett liknande regelverk. För att en konvention skall bli verklighet måste många stater stödja förslaget. En annan strategi som skulle kunna bidra till att stärka de ramverk som finns är att inrätta ett stående sekretariat för icke-spridningsavtalet.

Språket som används kring kärnvapen är så pass kliniskt och tekniskt att den mänskliga aspekten och den skada de medför förbises. Språket är också starkt sexualiserat och kärnvapen har flera gånger liknats vid fallossymboler. Genom att använda ett språk som distanserar oss från att människor skadas, miljöförstöring samt alla andra konsekvenser som kärnvapen kan resultera i, blir de neutraliserade och legitimerade och associeras med termer som är attraktiva för beslutsfattarna; makt, potens och styrka. Kärnvapen kan därmed sägas bli den ultimata mätpunkten på politisk och manlig makt.

IKFF har ända sedan starten arbetat för nedrustning och sedan USA presenterade den första atombomben 1945 för avskaffande av kärnvapen. Idag heter WILPF: s nedrustningsprojekt Reaching Critical Will. På Reaching Critical Wills webbplats kan du hitta internationella avtal och fördrag om nedrustning. Den följer och uppdaterar allt som händer i de pågående FN-förhandlingarna om nedrustning. Här finner du alla fakta om kärnvapen, samt också fakta om de företag som mest bidrar till framställning av massförstörelsevapen.

I Sverige har viktiga saker gjorts i nedrustningens tecken. I december 2003 beslutade den svenska regeringen att finansiera en oberoende kommission med Hans Blix som ordförande. Syftet är att ta fram konstruktiva förslag om nedrustning och icke-spridning av kärnvapen och andra massförstörelsevapen. Kommissionen presenterade rapporten i maj 2006 och hela rapporten kan laddas ner här! 2005 presenterade Carol Cohn tillsammans med Felicity Hill och Sara Ruddick en rapport för kommissionen med syftet att belysa genusaspekter av massförstörelsevapen. Cohn m.fl. pekar här ut kopplingen mellan traditionellt maskulina värden som styrka, rationalitet, beskydd och kontroll å ena sidan och massförstörelsevapen å andra sidan, samt visar på hur innehavet av tunga vapen motiveras med maskulina termer. Cohn konstaterar att idéer utifrån genus formar, begränsar och grumlar diskurser kring massförstörelsevapen, vilket ger politiska konsekvenser. Dessa diskurser påverkar nämligen också nationella och internationella processer. Om detta och mer talade Carol Cohn, inbjuden av IKFF, under ett seminarium i anslutning till att rapporten publicerades. Läs hela rapporten!

I november 2009 var IKFF en av arrangörerna bakom den internationella konferensen om kärnvapennedrustning Reaching Nuclear Disarmament – the Role of Civil Society in Strengthening the NPT. Ladda hem konferensrapporten här!

Klustervapen

När ett klustervapen exploderar sprids mängder av mindre sprängladdningar över ett så stort område att det i praktiken är omöjligt att undvika civila offer. Oexploderad klusterammunition som ligger kvar på marken skadar och dödar civilbefolkningen också långt efter att ett krig tagit slut. Afghanistan, Irak, Libanon och Tjetjenien är exempel på krig där klustervapen har använts. 98 procent av de människor som dött eller skadats av klustervapen beräknas ha varit civila, och ca 40 procent av de drabbade är barn.

På initiativ av den norska regeringen hölls i februari 2007 en internationell regeringskonferens i Oslo om klustervapen. Konferensen blev startskottet för en internationell process (den så kallade Osloprocessen) som ledde fram till ett internationellt totalförbud av klustervapen. Vid en officiell ceremoni i Oslo den 3 december 2008 skrev nära hundra länder, inklusive Sverige, under en konvention som förbjuder klustervapen. Konventionen kommer att träda i kraft sex månader efter att minst 30 länder dessutom har ratificerat den. IKFF var aktivt i påverkansarbetet i Sverige genom det svenska nätverket mot klustervapen med andra organisationer från det svenska civila samhället. Nätverket arbetar nu för att påskynda Sveriges ratificering och en effektiv implementering.

På initiativ av den norska regeringen hölls i februari 2007 en internationell regeringskonferens i Oslo om klustervapen. Konferensen blev startskottet för en internationell process (den så kallade Osloprocessen) som förhoppningsvis ska leda till ett internationellt totalförbud. IKFF har gått ihop i det svenska nätverket mot klustervapen med andra organisationer från det svenska civila samhället för att arbeta för ett förbud och Sveriges snabba ratificering och effektiva implementering.

Aktiviteter

2008-11-30 The Ban Bus

En av de större aktiviteterna inför Osloceremonin var en minibuss – ”The Ban Bus” – som färdades 10 000 km från Serbien och genom stora delar av Europa fram till Oslo. The Ban Bus var i Stockholm den 30 november och den 1 december och stod på Götgatan för att uppmärksamma hur viktigt det är med ett förbud och att Sverige engagerar sig. Vi gjorde vårt bästa för att synas och höras. Röda Korsets skademarkörsgrupp fanns på plats för att spela skadade. Vi bjöd på pepparkakor och förbipasserande fick chansen att skriva på ”the People’s Treaty”.

2008-11-25 Seminarium

IKFF:s Stockholmskrets anordnade ett seminarium om konventionen om klustervapen och genus utifrån den nya publikationen Klustervapen drabbar olika – det krävs mer än ett förbud. Seminariet ägde rum tisdagen den 25 november kl. 18.00 – 19.30. Läs mer om vad som sades under seminariet här.

2008-11-18 IKFF:s nya publikation Klustervapen drabbar olika – det krävs mer än ett förbud

Nu finns IKFF:s nya publikation Klustervapen drabbar olika – det krävs mer än ett förbud att läsa och ladda ner här.

2008-05 Konvention mot klustervapen antagen

30 maj antog 111 länder en konvention mot klustervapen i Dublin. Sverige som tidigare har arbetat för ett undantag för det svenska klustervapnet Bombkapsel 90 ändrade hållning och ställde sig nu bakom konventionen som nu även förbjuder detta svenska vapen. IKFF har genom sitt aktiva arbete i Svenska nätverket mot klustervapen varit med och satt press på regeringen och detta är ett tydligt bevis på hur fredsrörelsen faktiskt har makten att påverka! Läs mer om klustervapen och kampanjen här och WILPF: s uppdateringar från konferensen här.

12 maj 2008 på Sergels torg i Stockholm höll IKFF tillsamamns med Svenska nätverket mot klustervapen en manifestation. 100 frivilliga samlades där 98 stycken iklädde sig röda kläder och 2 stycken gula för att visa hur 98 % av klustervapens offer är civila. IKFF riktar ett stort tack till alla dem som deltog!

13 februari 2008

12-åriga Ayat Suliman som skadades svårt av klustervapen i Irak överlämnade den 13 februari 2008 över 12 000 namnunderskrifter till Sveriges regering. Uppropet innehöll krav om ett svenskt deltagande i ett internationellt totalförbud av klustervapen. Arrangörer var Svenska nätverket mot klustervapen.

Länkar

Oslodeklarationen 22-23 februari 2007

Womens International League for Peace and Freedom (WILPF) Campaign to Ban Cluster Munition

WILPF:s rapport om Oslokonferensen 22-23 februari 2007

WILPF:s rapport om Limakonferensen 23-25 maj 2007

Rapport från riksdagseminarium 7 juni 2007

Cluster Munition Coalition

Svenska Freds om klusterbomber

Personminor

Personminor gör inte skillnad på barn eller soldat, och inte heller på om kriget sedan länge är avlutat. De kostar förhållandevis lite och är lätta att producera. De finns kvar som ett hot mot de samhällen där de finns under mycket lång tid.

1997 skrev 121 länder under Ottawakonventionen, som innebär ett förbjud av personminor, idag är antalet länder under konventionen 150. Konventionen förbjuder allt användande men också tillverkning, lagring och överföring samt kräver att existerande minor förstörs. Konventionen har lett till en drastisk minskning i användandet av minor men än är hotet från odetonerade minor stort i många delar av världen är fortfarande stort.

Lätta vapen

I kategorin lätta vapen brukar de vapen räknas in som kan handhas av en eller ett fåtal personer. Problemen med lätta vapen är otaliga och sträcker sig över flera dimensioner. De direkta konsekvenserna får till följd att 1000 personer varje dag dör som resultat av tillgången till lätta vapen. De indirekta skadorna som följer på kränkningar av mänskliga rättigheter och hämmandet av en hållbar utveckling är betydligt större. Förhållandevis drabbas kvinnor oerhört hårt av lätta vapen trots att det sällan är de som äger eller handhar dem. Sett ur detta perspektiv lever oproportionerligt många kvinnor under hot om våld från dessa vapen. Denna typ av vapen är därför ett avgörande hot mot mänsklig säkerhet och påverkar också möjligheten för hållbar utveckling. Det kan minska externa aktörers vilja att verka i ett land och påverkar såväl rörelsefrihet som andra grundläggande mänskliga rättigheter nödvändiga för att skapa förutsättningar för människor att leva och verka. IKFF är på internationellt plan samt genom de två stora projekten Reaching Critical Will och PeaceWomen i New York, medlemmar i nätverket International Action Network on Small Arms, IANSA.

Den 7 december 2006 fattades ett beslut i FN:s generalförsamling om att bilda en kommission som skall utreda möjligheterna till ett internationellt avtal som begränsar och kontrollerar handeln med konventionella vapen, ett så kallat Arms Trade Treaty. Genom ett globalt vapenhandelsfördrag skulle alla länder följa samma minimiregler för vapenförsäljning, vilket skulle försvåra för oseriösa aktörer att hitta länder som vill sälja till dem. Beslutet är ett resultat av många års kampanjarbete från organisationer inom det civila samhället. Den 31 oktober 2008 röstade 147 stater ja till att fortsätta arbetet framåt med Arms Trade Treaty.

www.iansa.org

Utarmat uran

Utarmat uran i ammunition användes första gången i Afghanistan och har efter detta använts i bl a Kosovo. Ett tiotal länder har för närvarande tillgång till materialet. UA är väldigt hårt och används därför ofta som pansarbrytande ammunition. Det finns många aspekter som är viktiga att ta i beaktande när det gäller UA. Frågor som har diskuterats är ammunitionens långsiktiga effekter. Enligt Internationella Rödakorskommittéen har hittills inga bevis presenterats för att strålning från ammunitionen skulle spridas från den lokala nedslagsplatsen. Trots detta kvarstår många frågetecken kring vapentypens långtgående effekter för såväl miljö som för människor. Det är t ex ännu ej klarlagt om de allvarliga hälsotillstånd som många soldater drabbades av efter Gulfkriget går att härleda till att de utsatts för UA.

http://www.bandepleteduranium.org/en/a/151.html

www.ikff.no

Vit fosfor

Vit fosfor uppmärksammades då det användes i konflikten i Gaza 2009. Vit fosfor som sådant är inte förbjudet enligt internationell rätt. Däremot finns det tydliga begränsningar i hur det får användas. En grundläggande förutsättning är att det inte får användas mot, eller riskera att drabba, civila. Enkelt uttryckt: om ammunition som innehåller vit fosfor används mot tydliga militära mål eller för att sprida rök följer det internationell rätt. Vit fosfor brinner vid över 800 grader och fortsätter brinna tills det har brunnit ut eller tills syret tagit slut. Detta innebär att om det kommer i kontakt med huden på en människa kan det orsaka fruktansvärda skador och fortsätta brinna långt efter kontakttillfället. På grund av detta är det extremt viktigt att denna vapentyp används med extrem restriktivitet i befolkade områden.

Phosphorous weapons – the ICRC’s view:

http://www.icrc.org/web/eng/siteeng0.nsf/htmlall/weapons-interview-170109?opendocument

Rain of Fire, Human Rights Watch report:

http://www.hrw.org/en/reports/2009/03/25/rain-fire-0

Senast uppdaterad: 13 juli 2010