The Whistleblower är baserad på verkliga händelser och handlar om Kathy (spelad av Oscarsvinnare Rachel Weisz), en amerikansk polis som tar ett jobb inom den fredsbevarande insatsen i Bosnien efter kriget. Hennes förväntningar om att bidra till återuppbyggnaden av landet krossas när hon upptäcker en skrämmande verklighet fylld av korruption, mörkläggning och sammansvärjningar i en värld av dolda agendor och diplomatiskt dubbelspel. Kathy får stöd av Madeleine Rees, då FN:s sändebud för mänskliga rättigheter, numera IKFF:s internationella generalsekreterare. Madeleine porträtteras i filmen spelas av Vanessa Redgrave. Filmen är regisserad av Larysa Kondracki. Både Kathryn och Madeleine har senare avskedats från FN medan de personer som var ansvariga vid tillfället arbetar kvar på nya positioner inom FN.

För intervju i samband med filmvisningen kontakta Pia Johansson, pia.johansson@ikff.se 0736471971 eller 087029810. Det finns även möjlighet att boka tid för telefonintervju med Madeleine Rees.

Tidigare intervju med Madeleine Rees i NY Times: http://www.nytimes.com/2011/09/08/world/08nations.html?pagewanted=all

The Whistleblowers hemsida:
http://www.thewhistleblower-movie.com/

Pressmeddelande i pdf-format

För ett år sedan fyllde resolutionen 10 år och flera stater gjorde stora löften i samband med jubiléet. Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet har tillsammans med flera systersektioner granskat hur stater följt upp sina löften.

”Sveriges regerings syn på arbetet med att främja kvinnors fredspolitiska bidrag är inte tillräckligt bred. Alltför ofta stannar till exempel arbetet mot genusbaserat våld i konflikter vid stöd till offer. I själva verket är det ofta vapen som möjliggör våldtäkter. Då måste vi göra kopplingen till nedrustning”menar Petra Tötterman Andorff, Generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF.

När Sverige uttalar sig på fredag har regeringen chansen att göra den högaktuella kopplingen mellan nedrustning och kvinnors säkerhet. Arbetet som dagligen bedrivs av kvinnorättsaktivister, och som nu uppmärksammats av Nobelkommittén, måste uppmärksammas av Sverige även inom andra områden än utvecklingspolitiken. ”Förra året utlovade regeringen en ambassadör för resolution 1325, ett löfte som senare drogs tillbaka. Ett löfte i år skulle vara att arbeta för att vapenhandeln regleras med kvinnors säkerhet och möjlighet till politiska deltagande i fokus” säger Petra Tötterman Andorff.

Petra Töttterman Andorff skriver om Nobels Fredspris, Resolution 1325 och mänsklig säkerhet i dagens Feministiskt Perspektiv.

Läs artikeln här.

Vår generalsekreterare Petra Tötterman Andorff skriver idag i Operation 1325 bloggen om behovet av en ny syn på säkerhet.

Läs hela inlägget här.

Publicerat i Motala & Vadstena Tidning 2011-10-08

Nu uppmanar IKFF Motalakretsen till bojkott av israeliska varor. Föreningen har vänt sig till tio livsmedelsbutiker i Motala med förfrågan om samarbete.

IKFF (Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet) är ett klassiskt kvinnoförbund bildat redan 1915 och etablerat i Motala sedan 1942. Svenska IKFF har tagit ställning för en bojkott mot israeliska varor och det ser ut som om Motalakretsen blir först ut i konkreta åtgärder.

I veckan har IKFF skrivit till tio livsmedelsbutiker i Motala och ska nu ta en personlig kontakt. Bakgrunden till bojkotten är Israel/Palestinakonflikten. IKFF pekar på de israeliska bosättningarna på ockuperad mark på Västbanken och på den stora mur som byggts på palestinsk mark och som hindrar palestinier att komma till arbeten, skolor och sjukhus.

–Den är också illegal och jämförbar med Berlinmuren, menar Renée Frangeur i IKFF:s styrelse.

Just nu möts ett stort antal stater i Beirut, Libanon, för att diskutera och utarbeta strategier för det internationella förbudet mot klustervapen. Sverige får endast medverka som observatör eftersom vi i dag, nästan tre år efter att vi skrev under avtalet, ännu inte har ratificerat det. Detta är en skam för Sverige, skriver bland andra Anna Ek, Svenska Freds.

Användningen av klustervapen får fruktansvärda konsekvenser. 98 procent av de som drabbas är civila och av dessa är 40 procent barn. Därför har det internationella samfundet uppmärksammat det urskillningslösa mänskliga lidande klustervapen orsakar. År 2008 skrev ett stort antal stater, däribland Sverige, under ett internationellt förbud mot klustervapen. Hittills har 109 länder skrivit under förbudet och 61 länder har ratificerat. Men regeringen har ännu inte presenterat en proposition till riksdagen om ratificering, det vill säga att göra förbudet juridiskt bindande för Sverige.

Därför kommer Sverige få sitta på åskådarplats vid den internationella nedrustningskonferens om klustervapen som hålls den här veckan i Beirut. Inte heller förra året, vid det första mötet någonsin i förbudets historia, kunde Sverige delta i konferensen som fullvärdig medlem.

Slipper redogöra
Därmed är Sverige inte heller skyldigt att redogöra inför övriga stater hur vi efterlever förbudet. Detta är ytterst olyckligt eftersom rapportering och öppenhet är grundbultar för förbudets efterlevnad.

Arbetet med att förbjuda klustervapen är historiskt. Det var tack vare samarbetet mellan det civila samhällets organisationer och ett antal välvilligt inställda stater som Norge och Nya Zeeland som förbudet blev till. En liknande process låg under 1990-talet bakom förbudet mot personminor. Det är ett förbud som har kommit att bli en så stark internationell norm att även stater som inte har skrivit under det påverkas. I dag vill knappt någon stat förknippas med personminor och användandet av dem har i princip upphört.

Måste höja ambitionsnivån
Det är vår övertygelse att klustervapenförbudet kan gå samma väg och det bör Sverige göra allt för att främja. Men då måste regeringen höja ambitionerna och sätta nedrustningsfrågorna betydligt högre på dagordningen. Vi undertecknande organisationer kräver att arbetet med att ratificera klustervapenförbudet ges högsta prioritet. I enlighet med förbudet ingår ett antal krav som Sverige bör följa.

* För det första innebär det att Sverige måste skrota det svenska klustervapnet Bombkapsel 90.

* För det andra innebär det ett åtagande från svensk sida om ett ökat bistånd till minröjning och stöd till överlevande. Klustervapen har skapat stort mänskligt lidande i olika konfliktområden i länder som Afghanistan, Libanon, Georgien och Västsahara. Även långt efter krigens slut fortsätter klustervapen att lemlästa och döda människor genom de blindgångare som ligger kvar på marken. Klustervapnen hindrar den samhällsekonomiska utvecklingen eftersom jorden blir obrukbar och förstör familjers försörjning.

* För det tredje bör Sverige införa en särskild lag som förbjuder investeringar i klustervapen. Vi anser att det är en självklarhet att inte tillåta investeringar i en vapentyp som är förbjuden i ett internationellt avtal.

* För det fjärde har erfarenheter visat att kvinnor ofta nekas vård, proteser och utbildning om hur man minimerar risken att drabbas av klustervapen. Därför måste Sverige i enlighet med säkerhetsrådets resolution 1 325 främja kvinnors deltagande under förbudet.

Anna Ek
ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

Bo Forsberg
generalsekreterare, Diakonia

Gunilla Hallonsten

tf policychef, Svenska kyrkans internationella arbete

Helena Koumi
tf generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen

Jens Orback
generalsekreterare, Palmecentret

Lise Bergh
generalsekreterare, Amnesty International svenska sektionen

Peter Brune
generalsekreterare, Svenska Afghanistankommittén

Petra Tötterman Andorff
generalsekreterare, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF

Aleksander Gabelic
ordförande, Svenska FN-förbundet

Ulrika Årehed Kågström
generalsekreterare, Röda korset