Internationellt

WILPF idag

Idag har WILPF ett 40-tal sektioner spridda över alla världsdelar. WILPF bygger på dels arbetet i de nationella sektionerna där man arbetar konkret för att uppnå fred på en lokal och nationella nivå samt genom det internationella lobbyarbete gentemot FN, internationella organisationer och regeringar som sker på de två internationella kontoren i Genève och New York. Läs mer om dessa i menyn till vänster och nedan.

Besök gärna WILPF: s internationella hemsida: http://www.wilpf.int.ch

En historisk tillbakablick

Den 28 april 1915 samlades 1136 kvinnor från både neutrala och krigförande länder i Haag. Kongressens syfte var att protestera dels mot kriget som rasade i Europa och dels mot kvinnors uteslutande från politiken. Under kongressen togs det fram förslag på åtgärder för att avsluta stridigheterna samt för att förhindra krig från att bryta ut i framtiden. Detta lade grunden till Women´s International League for Peace and Freedom.

Under kongressen bildades en kommitté, International Committee of Women for Permanent Peace (ICWPP), där Jane Addams utsågs till ordförande. Kommitténs syfte var att uppmana neutrala länder till medlingspositioner och krigförande länder till dialog samt att skapa opinion för fredliga lösningar. Jane Addams besökte den dåvarande amerikanske presidenten Wilson och lade fram kommitténs resolutioner. 1918 lade president Wilson fram ett fredsprogram kallat de 14 punkterna som i stora drag liknade de förslag som kommittén föreslagit.

Svenskt internationellt arbete

Sveriges delegation på 16 personer hade med sig en namninsamlingslista bestående av 27 000 underskrifter med syfte att stödja kongressen. Kongressen innehöll kortsiktiga mål för att få stopp på kriget, långsiktiga nedrustningsplaner samt krav på ökad jämställdhet mellan kvinnor och män och mellan stater. Kongressen tog även upp att en världsinstitution som skulle fungera som en medlande instans och förebygga att våldsamma konflikter bryter ut borde instiftas.Från varje deltagande land tillsattes en kommitté som skulle driva organisationens politik. Den svenska kommittén bestod av Matilda Widegren, Ellen Palmstierna, Anna Lindhagen, Anna Kleman och Nina Benner-Andersson. Under maj månad 1915 började de olika delegationerna att besöka de krigförande och de neutrala ländernas premiär- och utrikesministrar och besökte 14 olika länder mitt under det pågående världskriget. Kongressens andra möte skedde samtidigt som mötet i Versailles 1919 då fredsfördraget skulle läggas fram. Kongressen kritiserade fredsfördraget hårt då det enligt dem innehöll alltför många element av hämnd. Wilson hade inte fått igenom sina punkter i speciellt stor utsträckning men däremot lyckades han driva fram bildandet av Nationernas Förbund (NF). Under detta möte beslutade kongressen att bli permanent samt att högkvarter förläggs i Genève. NF: s högkvarter var förlagt i Genève och kongressen ville ha möjlighet att övervaka såväl Genèvekonventionen som NF. Detta tillfälle räknas som bildandet av Women´s International League for Peace and Freedom.

Mellankrigstiden

Under tjugo- och trettiotalet arbetade WILPF hårt mot totalitära regimer och mot ett allt större krigshot. Informationsspridning och namninsamlingar var viktiga delar av WILPF: s arbete bland annat samlade WILPF in 8 miljoner namnunderskrifter till den första nedrustningskonferensen 1932. Därav var drygt 300 000 underskrifter från den svenska sektionen. WILPF: s krav till NF var omedelbar nedrustning, ett förbättrat skiljedomsförfarande och upprättandet av en världsekonomi grundad på folkens inbördes beroende. WILPF var redan till en början kritiska till stadgarna i NF. Organistaionen förespråkade en världsinstiution i sig men menade att dess stadgar gjorde NF till ett segermakternas organ vilket skulle verka bidragande till vidmakthållande av den gamla maktpolitiken och riskerade att utgöra en grund för framtida konflikter.

WILPF under andra världskriget

Efter andra världskrigets utbrott blev det för många medlemmar svårt att avgöra hur man skulle arbeta gentemot de krigförande diktaturstaterna. Enligt förbundets konstitution var medlemmarna fria ifrån en totalpacifistisk hållning men den amerikanska sektionen hade en starkt pacifistisk hållning och tog ställning mot USA: s ingripanden i konflikten vilket ledde till att de förlorade ungefär hälften av sina medlemmar. I Norge ägnade sig många medlemmar till vapenlös illegal verksamhet såsom smuggling av judiska barn. Ledaren för WILPF: s norska sektion arresterades för detta och satt i fängelse i över två år.

Problematiska frågor för WILPF

En kontroversiell fråga inom WILPF som uppkom efter andra världskriget var om WILPF skulle arbeta med kvinnofrågor eller ”rena” fredsfrågor eftersom WILPF bildades av kvinnor varav de flesta ingick i rösträttsrörelsen. De hade samlats för att arbeta för fred men en förutsättning för att deras arbete skulle ha betydelse var att de erhöll medborgerliga rättigheter. Till argumenten under den här tiden hörde även en övertygelse om att kvinnor hade speciella egenskaper och särskilda erfarenheter som gjorde att de skulle tillföra fredsarbetet något nytt. Då kvinnoorganisationerna lyckats driva igenom kvinnlig rösträtt i de flesta länderna i västvälden efter andra världskriget var det många som blev besvikna då mycket lite om ens någon förändring i det politiska mönstret kunde urskiljas. Besvikelsen bidrog till att mycket av drivkraften inom den internationella kvinnorörelsen försvann och WILPF slutade under en tid att arbeta med frågor om kvinnors rättigheter och det diskuterades till och med att ta bort ordet kvinnor ur förbundets namn.

WILPF och FN

WILPF ser att alla problem som leder till interna och externa oroligheter är sammanlänkade och måste inkluderas i kampen för en hållbar fred. På detta sätt är miljömässig hållbarhet och global ekonomisk och social rättvisa viktiga fredsfrågor för organisationen. WILPF har idag konsultativ status i flertalet FN-organ exempelvis ECOSOC och UNICEF samt arbetar för en reformering och demokratisering av FN. WILPF var en av de starka krafterna bakom FN: s säkerhetsråds antagande av resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet år 2000. Detta är en historisk resolution då det är den första någonsin som tagit upp kvinnors situation i krig och konflikter samt kvinnors deltagande i förebyggande och lösande av konflikter. Den är också unik därför att aldrig tidigare har det civila samhället legat bakom en resolution från FN:s säkerhetsråd.

Nobels fredspris

Nobels fredspris har tre gånger tilldelats medlemmar av WILPF. Första gången detta skedde var mottagaren av priset Jane Addams som fick priset 1931 för sitt engagemang och hårda arbete för att genom WILPF förena kvinnor att samarbeta för fred och ett slut på första världskriget. År 1946 gick Nobels fredspris till ännu en WILPF-kvinna. Denna gång var det hedersordförande Emily Green Balch som fick det hedervärda priset för sitt arbete med fred under första världskriget. Tredje gången en WILPF-kvinna fick nobels fredspris var 1982 då svenska Alva Myrdal tog emot priset. Alva Myrdal spelade en viktig roll i nedrustningsdiskussionerna och hade fått internationell uppmärksamhet för sitt arbete för nedrustning i FN. Myrdal var medlem i WILPF, men henens engagemang i organisationen nämns inte som motivering i presentationstalet.

Senast uppdaterad: 17 mars 2009