FN-stadgans artikel 26

I artikel 26 i FN-stadgan står det klart och tydligt att ”i syfte med att främja upprättande och upprätthållande av internationell fred och säkerhet med minsta möjliga uppoffring av världens mänskliga och ekonomiska tillgångar för rustningsändamål, har säkerhetsrådet att, med biträde av det omförmälda militära stabsutskottet, utarbeta planer för ett system till reglering av rustningarna att underställas Förenta Nationernas medlemmar.”

FN-stadgan förhandlades fram av 50 regeringar och började skrivas under 1945. I artikel 26 går det att utläsa originaltankarna kring denna nya institution; om länder arbetar tillsammans så skulle de genom FN faktiskt kunna förebygga konflikter och skapa fred och säkerhet och inte bara prata om det. Artikel 26 utmanar och adresserar militarismen i världen – idén om att internationella relationer och nationers säkerhet beror på militärstyrka.

Artikel 26 sätter dessutom säkerhetsrådet i centrum för nedrustning och för att styra finansiella medel från militär säkerhet till mänsklig säkerhet. Men istället har säkerhetsrådets permanenta medlemmar engagerat sig i militärkapprustning och militära utgifter.

Det är viktigt att särskilja på FN och dess medlemsländer. Det är framförallt de mäktiga medlemsländerna som har misslyckats med att uppfylla det ansvar som tilldelats dem enligt FN-stadgan, men olika FN-institutioner och organ behöver också stärka arbetet och förbättras på många sätt.

 

© 2015 IKFF | Alla rättigheter reserverade | Om hemsidan | webbansvarig